att vara en vind
en kastvind
vem vet kanske
visar
kan ske
visar just den
vinden tillitens urkälla
*
längtan till
klarhet
det är ej
svikandet av ditt hjärtsjälv
det är att skälva
samt att
än då
vandra genom
pupillens slutaröga
det är vackert
skådandevackert
då pupillen
vidgas
*
utlopp
inlopp
havet klättrar
i moln uppför
berget
stannar
lyfter handen
skuggar
ögonrymden
så
vackra marker
så
törstar ni
jag hör er bedja
så
fröjdas vi
havet andas in
binder ej
kransar
eller är det
kransar
flätar ej flätor
eller det flätor
reder ut håret
eller är det hår
havet ler
allt detta och
icke detta
havet andas
samman molnen
med vilka havet
klättrade uppför
dropparna
släpper ut sitt
långa hår
är det hår
och kastar sig
utför berget
havet virvlar
ysterglitter
kransarna är
virvlar
havet sjunger
dånar
gnistrar
allt och mycket
mer
havet är ett
vattenfall
vattenfallet är
havet
så är havet
inlopp
utlopp
landar
i ravinen
är en flod
ännu vattenfall
förenas med en
gång hav ännu hav
så skimrande är
havet
krusningarna
lägger sig sakta till ro
och alla vatten
är havet
och klipporna är
skålens kanter
kanske havets
kan
ske
och träden är
skogens kanter
vart leder du
vägens utlopp
inlopp
och dimman
faller isär
havet ler
så mycket talar
dessa ord
så faller dimman
isär
träden står sida
vid sida
skogsfolken
kikar ut
kanske
kanske
såg han detta
och byggde
sammanfogade
stängslet
en fålla är
vorden
sammanhållande
och hon fållar
kjolarna
så de icke
rispas sönder och samman
så kan hamnen
var ett stängsel
en skål
ett
sammanhållande
i frihet
utlopp
inlopp
havet klättrar
i moln uppför
berget
stannar
lyfter handen
skuggar
ögonrymden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar