säg mig
vad händer
om du ej talar
med grenen i trädet
innan du hänger
upp gungan
och vad händer
om du ej talar med allt det vilket gav repet
gav dig gungan
innan du
hänger upp
gungan
säg mig
vad händer
om du ej övat
knytande av linor
av rep
av band
vad händer om du
sätter dig i gungans famn
och gungar fart
utan att hålla i
dig
*
*
meditation,
yoga, närvaro
kanske kan sägas
vara redskap
övande i att
vidga kroppens begränsade syn
lösa upp hindren
vilka kroppen ej är
hur skall
kroppen vara hinder
kroppen är ej
din verklighet
så
kanske
meditation yoga
närvaro
är en slags
murbräckor
kärleksmurbräckor
vilka väcker
spirandets metamorfos
*
du kan verkligen
jonglera med berg
med det tyngsta
du vet
i den stund du
inser materiens verklighet
*
själstyngderna
är att likna vid
ett slags klot,
bowlingklot
dessa klot har
trenne ögon, fingergrepp
följ rörelsen i
din närvaro
*
frifolken siktar
noga ty pilen är ett med dessa
ja, faktiskt
allt i bilden
därav upplever
dessa allt i detta skeende
pilen är icke
lagd utanför dem, dessa
frifolken är
pilen, så
vet du vad
upplevelse är
*
alla medium
binder pigmenten in i skapandegärning
upplevelsen
frigör så
inom
citationstecken återvänder
pigmenten till
det dessa är
själsfärger
kan
ske
*
kan du se henne
månfagra
hon sitter på
pallen snidad i alabaster
havet rörde vid
alabaster
havet
vindarna
så kom pallen
till henne
ser du henne
i midnattsblå
vindstilla
hur hon smeker
manar
manarna
skimrandelugna
manarna de
böljande
i marrittens
sken
flammande
flammor
kvastar vilka
rör om kastar lugn överbord
så öppnar hon
handen
öppnar hon
stämman
manarna
är böljande
lugn
ser du henne
i midnattsblå
lugnstilla
denna timastund
vilken för många
är oro
är stormar
ja
just marritter
här
sitter hon
knyppeldynan
vilar
vart
vilar kanske på
ett bord
snidat av
stocken vilken flöt iland
snidad är
stocken av havet av vinden
hav av vind
vind av hav
så kom bordet
till henne
till dynan
till dockorna
dansar
förda av
månfagras fingrar
hon flyttar
nålarna vartefter
nålarna är
stjärnornas
tusenfaldigade
ögonrymder
och spetsarna
rinner i långa vita girlander
bårder
sjungna
besjungna av
barder
lutade till
alarnas samling
där i skogarna
samlas folken
ljusfolken
till byte inför
vinterkommande
alarne från
västanfloden
med skimret runt
sig
med stämmor
milda
stöpta ur
bergskristall
så helar dessa
stämmor
såren i
jordefärder
ser du henne
månfagra
hon sitter på
pallen
snidad i
alabaster
sju drakar
vakar över
järnträdets krona
snart
snart skall hon
sända
drakarna med
järnsådd
i styrka
till styrka
in i
folkens
lanternavandringar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar