besjunger

Jag besjunger stenarna för jag vet att stenarna är det vindarna är för stenar att vindarna är det stenarna är för vindar.

Ja, jag besjunger vindarna vilka springer, rusar fram för jag vet att detta rusande är en illusion, jag lyssnar till vindarnas rörelser och vet att vindarna drar genom allt.

Jag sådde alla frön jag bar med mig, jag såg en vacker gobeläng, en tapet en målning vilken steg av kroken, rullade ut sig ur väggar bredde ut sig och i den stunden blommade vildblomstrens ängder, synen fyllde mig med rörelse och jag hörde mitt hjärta viska här, här.

Jag sådde alla mina frön, frön med steg med ting, ting, tingeling, jag vårdade dessa frön lyssnade till behoven och såg frön gro, spira, växa, bli, bli, bliv.

Allt det dessa frön blev såg jag vissna, en öken bredde ut sig, naken sandhud, jag visste att stunden var kommen att invänta öknens öppnande av oasen.

Och öknen i mitt bröst viskade mjukt, till synes är jag stilla, ringarna växer, breder ut sig så är det och jag besjunger vindarna för jag vet att jag är för vindarna det vindarna är för mig.