Dessa
rosa slöjor, detta rosa skimmer, från var släpps de, det fritt. Släpps det ur
morgonvindens andning, händer, släpps det fritt ur flätade moln.
Detta
rosa skimmer är det att tro på skönhetens harmoni, genom huden buren i värn
skådas allt i rosa toner så då är detta egentligen inte att tro, det är att
veta att detta milda, stiget ur rött är behagligt för ögonen att vila i.
Rosa
kanske är att se genom det vita lotusbladets skirhet in i skymningselden.
Jag
sluter ögonen, en stämma säger mig detta; slut ögonen dina och upplev hur
vindar driver in – vad. Vad är detta driva är det snö vilken skottats upp, är
det ett skojfriskt sinnelag är driva det vallaren gör.
Vem
driver vindarna, är vindarna de vilka driver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar