söndag 15 februari 2015

den 15 februari 2015




visst kan du rita diagram
koordinater trianglar kvadrater cirklar
stjärnfolken andas vidare


*


vem sänder vad
och vad är det att sända


*


endast i tystnaden kan det sanna mötet leva
däri den enes övertygelse ej söker övermanna den andre
ej är till sövande av den andre
övertygelser är ofta försvarsmurar
fråga dig vad tystnaden, denna tystnad här är
kanske en fågel i din hand vilken du släpper fri

*


vrider
har du sett plogen hur den vrider jorden
så ligger jorden blank

har du sett skruven hur den vrider sig in
har du sett borren hur den vrider sig in
pimplaren använder en isborr
så ligger vaken blank
säg vad är detta vrider
ser du bagaren hur bagaren vrider degen
karamellmakaren
polkagrismakaren vrider smeten
vad är detta vrida
är vrida tvinna
och vad sker i vridandet
är det att vrida ur den rena droppen
är vrida spiralen
är spiralen med sols
eller mot sols

vända
spaden vänder jorden in i solblanka och vände du verkligen jorden eller vände jorden du grävde med spaden din syn. du stannar i grävtagen skådar det vända kan det hända att jorden är fuktig solen rör vid fukten varvid jorden blir blank.
visst vände du jorden du grävde så heter det ju ändå är det ju så att jorden du sades vända är densamma än då.
och detta blanka är en eftertraktad skönhet. se kopparfaten formarna grytorna vilka ärgat under årets sång. mattade står de lutade till eller hänger på väggen. mor lyfter dem alla till bordet breder ut förklädet sitter på pallen gnuggar med trasa polerar kärlen granna blanka i synen. så ställer mor dem åter nu fria till prydnad på så kallad hedersplats.
och knapparna i rocken var smidda i mässing putsades likaså. och skorna och stövlarna mattade av gång gavs svärta gavs fett och putsades noga. så vandrar gången med blanka steg.
budet gav glädje budet gav smärta ögonen blanka är fyllda med känslosvall.
sjön ligger blank ej en krusning kan ses
isen är en blank skrinnarspegel.
det kan undras vadan detta blanka lockar.
lockar ringlar i mjuka vågor
krustången värmdes på spiselhällen.
hjorden är spridd i tusende rymder
herden herdinnan
lockar dem till
så har vi åter lekt med orden
tagit en vända till
så vad är detta vända
och kan det vända vändas
och varför skall
det
vändas
när det är det händas

kvittrar tanken och hoppar från gren till gren

eller kanske är det ekorren som visar balansens skönhet

du undrar ur jag kan skriva sade den åldersvise

jag vandrar
foten kanske rör vid en stubbe
havet kanske driver upp en träbit vilken slipats mjuk
stolen kanske stiger fram
bladet kanske vrider sig i vinden
bladet kanske vänder sig i vinden
en rörelse
på kallar mitt hjärtas stämma
påkallar min uppmärksamhet
min närvaro

kanske lägger jag träbiten på en stol
ett bord
kanske stiger skuggan in genom persienner
i bladens fönster
mellanrum sägs det

jag står närvarande samt upplever hur grunden stiger upp i mig
det är troligen det träden lever med i våren då saven stiger

så är det
jag är redo
reser ej murar
jag reser med
trasslar ej in mig i tankar
jag tillåter saven stiga
eller kanske tycker du att det låter vackrare säga att
det faller in
vad kan vara vackra än livsflöden
och det är ju så att saven stiger
samt faller samt stiger
allt är rörelse

jag svarar till rörelsen
låt oss säga bortom tingen

så kan vi vända och vrida på sakens gång
ändå är det ej meningsfullt att vända och vrida i detta avseende
och det är just det jorden visar oss
det blanka det vita sinnet
det rena sinnet
sinnesnärvaro
samt
spirandets

tillåtelse

Inga kommentarer: