undanflykter
det omedvetnas känsla av olust
viska till detta; undan flyktbeteende
*
i lek biter valpar sig i svansen
dansar runt i cirkelns skönhet
kanske vet de cirkelns meningskärlek
*
lyssna in i trädens rörelse
hur rörelsen följer vinden
hur vinden följer bejakelsen
*
för svara ej i hast
sade den skenande tanken,
den tanke vilken så gärna vill betsla samt
hålla tömmarna om livhanken andras
du måste lägga betslen rätt
du måste plana in
i lagom takt
helst utan ton
svarar du i hast kanske du vrickar tungan
varvid kärnan slinter ur det omogna skalet
hovarna stampar
moln ryker upp
marken skälver
bergen sluter skuggor runt sig
kaktusarna
reser taggar
ödlor kryper in i lä
manarna
står stilla
sejdar tystnadens fjädrar in
hovar släpper
skor
betar stillhet varvid molnen lägger sig
känslan vilken stegrades
glider in i sjön
sjön ur vilken ånga stiger upp
doftandes helga örter
känslan badar
i lugn
i ro
varvid tanken sjunker ned på en av stenarna
i åskådan av lugnet vilket infunnit sig
en rörelse närmar sig
känslan är lugn
tanken är stilla
livhanken är den vilken nalkas
livhanken håller betslen mjukt i fingernypor
tömmarna hänger med
livhanken sätter sig ned
löser betslen ur bojor
löser tömmarna ur spända
ser djupt in i tankens tystnad
ser kanske efterdyningar av det skenande
tillåt mig presentera mig
nu när du är mottaglig för vem jag är
du behöver inte oroa dig
behöver inte övertyga mig om dig
jag är livhanken
livet du lever i samt genom
din syster är lugn nu
ser du jag mötte tiden i dalen
där bergsskålen håller pendeln i hand
ja, pendeln är ej en pendel där
mer en klangstav eller kanske slev sked
tiden skimrade i lösa skrudar i de mest fantastiska
färgskapelser
bjöd mig upp in i dans
vi dansade i dagarnas nätternas trenne
ja vad var dag vad var natt
trenne var det
och tiden var samt är det den är
där här är här där
vi fröjdade oss
insåg så sakteliga att vi ej behövde ha rätt eller fel
för i och med det hända upphörde rätt samt fel
rätt blev en smaklig anrättning
vilken serverades på dukat bord med vit duk
fel blev en fela vilken tonade in
och vet du
i och med att tiden steg in i det tiden är
i och med att rätt samt fel blev det dessa blev
insåg vi alla att det ej längre fanns orsak till att
försvara det vi upplevt
var och en av oss lade våra berättarglödar in i elden och
det
det blev en vacker eld
ser du den
den speglar sig i sjön
i sjön där syster din badar i godan ro
tanken nickade i klarnande ljus
varvid ångan löstes upp samt gryningen steg in
så vandrade de tre hand i hand stigen vilken leder vidare
in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar