speglar du ditt hjärta
eller speglar du graven
*
följer du tonen skall du se
formen upplösas
*
lyssnar du till tanken
i kärleks tystnad
istället för omvänt
så kan ni sluta fred
du kan också se tanken vara ett barn
ett barn fyllt av berättarglädje
till barnet lyssnar du till allt barnet mött
ni befinner er ej i krig
ni är vandringstoner
ni är ett vi
*
du kan höra stjärnorna
viska
höra solen vända sig i
bädden
höra månen skrida i
silverhavet
höra hon vilken bär
morgonbarnet aftonbarnet i famnen
dagen släppte ej nätet
runt blåskimmer kvarblev
sluten in i grå tankar
mina tankar är ej grå
mina tankar är skirvioletta
ultravioletta kanske
det sägs vara
det är ju er egen
grånad ni suckar över
och inte ens den är grå
negativt grå
allt är stilla
lugnet före stormen
säger de ja
säg minns du de skira
hårnäten de bar
dessa nät vilka skulle,
tänktes hålla det ostyriga håret på plats
du kunde näppeligen se
hårnäten
de var av så tunna
trådar att du ofta undrade hur de höll ihop
och visst undrade du
varför de bar dessa nät
det var ju innan de kom
på det där med sprayflaskor
som fick mig att nysa
ler tanken
eller dagen
dessa
nät var ju inte fiskarenät
tunna
var trådarna
ja,
dessa nät finns ju än
så
tunna är trådarna att de leder oss in i skogen
spindelnät
finns överallt
visst
är det konstigt att dessa nät så ofta ger ryggen rysningar
kanske
påminner de om allt bagage vilket är infångat i nät
du
kanske vandrar i skogen och plötsligt
känner
du
en
beröring
ett
spindelnät, du ryser vilket du ju inte så kallat borde göra
jag
menar, det var ju du som trampade rakt på nätet
egentligen
vore det väl vackert
att
invänta väverskan samt be henne om ursäkt.
nåväl
det var ju ett så kallat gammalt nät- kanske ett övandenät.
du vet
det där med att väva samt släppa.
så är
det ju när du sitter vid vävstolen.
när du
har vävt klart släpper du efter.
släpper
du efter bommen
fråga
dig vad bommen är
dagen
ler;
du vet
en bom kan vara ett misslyckande
dem
gör vi
och
det kan ju vara av godo att släppa dessa in i lyckanden
väven
ja - du håller inte kvar.
visst
kan du hålla kvar, det är bara det att trådarna får mjölksyra. det är ju så med
trådar, du vet muskelknippen. nej; väven får inte grönsaker, mjölksyrade
grönsaker. nu är ju det nyttigt dock ej till denna väv. det blir ju fläckar.
jag
skämtar.
lev nu
med bilden att du vandrar i en skog
en
skog där markvegetationen består av stora blad,
monstera,
kalla, fikusar och mycket mera.
lyfter
du blicken är träden höga och rötterna slingrar sig.
i
trädtopparna växer orkidéer, aror flyger kolibris.
luften
vibrerar, här finns också spindelnät kletiga spindelnät.
nu
kanske rädslan stegras skenar iväg med dig.
skogen
ändrar karaktär.
du
rusar i panik och marken blir sjunkmarker vilka drar dig ned,
mossan
är hotfylld
rötter
grenar blir giftormar.
åter
är det du som trampar eller mer far fram och är
ett
skenande lok.
akta
dig för stupet, rälsen tar slut.
det
kanske är bra med detta stup
kärleksstup
för då
kommer du att stanna med en duns
och se
att det var du själv vilken rusade iväg.
egentligen
var det ju tanken vilken rusade iväg
med
allt material den samlatom det rumsliga om,
om
tingens gång.
sakernas
tillstånd.
det
kan vara bra hålla ting
stiga
in i tings
tag
tanken i handen samt begiv er på
eller
mer in i vackerandning.
du kan
ske skall vara rådare
hjärterådare
det är
minsann en vacker skog.
medan
ni vandrar
kan
jag fortsätta spinna trådarna till
det
skirvioletta ljuset eller det ultravioletta ljuset.
så
säger jag far
väl.
allt
är stilla
så
stilla
en
enda inandning
vindarna
skådar samt inväntar signalen
anmodan
eller anklangen
så vem
är dirigenten
stillheten
upphör och vindarna löper fria
det
stormar sägs det
frågan
är
vem är
dirigenten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar