det är
i denna stunden
jag stiger
in
i
punkten
*
stunden är knoppen i din hand
se knoppen öppnas
du
är
i
*
allt detta tyckliga
knycklar samman skönheten
murklor är ett säreget släkte
lyssna in i vinden
*
det är när de lyfter bladet du ser ögonens klarhet
daggens rena lins
*
en gång levde stenar vita putsade med kärleks händer. en
gång är upprepningen av gångens eviga andning ty visst lever stenarna ännu.
stenarna har sjunkit in i jorden det talas om ruiner och kan hända är det
ruiner än då undrar jag vad ruiner är. ty i dessa stenar lever ord sagda med
mjuka stämmor, i dessa stenar lever den mjuka snuddande rörelsen av saris,
lever toner givna ur bönesånger, i dessa stenar lever steg lever spår av allas
vandringar. i dessa stenar lever doften av berg av klippor och stenarna andas
stunder näri de steg upp hur de bejakade hämtarnas ögonbilder.
så mjuka var händerna vilka lade dem vilka putsade dem.
händerna följde varje ådring och kanske visste händerna dessa ådrors vatten
dessa ådrors blod. stenarna andas in doften av blommorna de bjöd in doften av
vatten av dammar med lotusskålar levande i.
en gång steg vi upp och vi stiger upp, allt är en stund i
godhetens vila till skönhetens värv och borne är ett vackert innebördsord.
just nu har vi sjunkit in i jorden än kan vi uppleva
fötterna vandringars närhet kanske kan detta liknas vid drömsekvenser och hur
veta vilket är dröm samt drömförverkligande.
de vilka nalkas ser kanske en äng eller mantlar fyllda med
gräs med vass, ty dammarna är icke sjunkna in, dessa vattnar stenarnas vita och
i dammarna lever lotusskålar levande.
ur havet steg soldroppar vilka klättrade uppför stammar
var det solbär var det vad var det
det kom sig så att dropparna
gnistrade i stunder av behov
lade sig i händer
helade
sår
och i det höga gräset syntes tigrar vaka
med allt det vilket var
samt är dessa tempel
så vad är en ruin
är det en ravin
är det ett liv sjunket i glömska
hur skall det glömmas
kanske gives det vila
och är denna vila välgörande
så vet du djupt i ditt hjärta
att denna vila fyller dig med vilja in i liv
så när du når stränder med ruiner lägg händerna till
lyssna med din hud ty din hud är detta och detta är din hud
uppleva dessa rötter dessa korn dessa frön
upplev hur allt detta spirar
så är det med det vilket sägs vara lagt i ruin
vidga synen din
se vidare
vidare
så vet du djupt i ditt hjärta
att denna vila fyller dig med vilja till liv
sänd din blick vidare allt vidare
kanten är ej en kant
kanten är en rand
randen är en kant
och allt det är en illusion
sänd din blick vidare allt vidare
sväva, sväva fri
se kanten
randen skingras
se in i denna ravin
hör hur floden brusar
se hur floden slingrar sig i mjuka bågar
hör
se
hur vattenmoln stiger
hur vattenmoln sjunker
så vad är ravin
vad är ruin
kanske rubin
kanske rasande
kanske ras
säg vad ser du när dammet skingrats i dina ögon
det är
i denna stunden
jag stiger in
i
punkten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar