tanken är den släppta droppen
sjunker in i mognad
fuktar jorden
jorden visar vägen
*
själen är allts rörelse
tanken är allts form
hjärtat är balansen
askens rötter
*
händer gräver mjukt
behagar jorden
maskiner gräver hårt
jorden kvider
*
hon rör vid klippornas jordröda med händer lyssnande
skrudad är hon i skirblå slöjors sidenböljande vindar
håret hennes skimrar nattsvart ebenholts
ansiktets oval är den befriade spegeltjärnens lotusblad
ögonen är stjärnors regnbågsvandringar
oskodd barfotad skrider hon mer svävande
hon följer den stig klipporna öppnar
andas in doften av floden vilken strömmar djupt in i
ravinen
ja hon ser den där hon svävar, svävar buren av luften
landar i skogen där ormbunksbladen bär droppar av renhet
hon skrider, skrider fötterna rör knappast marken
så mjuk är hennes rörelse tonande in
sakta sluts händer runt dagens lykta
himlarna stiger in i djupröda nyanser
sakta in i guld
och molnen är bergskammar
kedjor
skogar i mjuka toner
skruden hon bär är nu vit
vit, pärlemorvit
hon skrider
skrider
mjuka
stigar
når stranden
där sepiatoner rör vid hennes sinnen
en strimma sköljer in
stranden är ännu en öken
hon rör vid markens linjer
lyssnar till ådernätet
en båt vilar stilla
stilla
var är havet
i båten vilar en lykta
var är lågan
ur bröstet lyfter hon gnistan
tänder
lyktan
snäckdansare höres
floden stiger in
snäckdansare lyfter
svävar
flamingos purpurvingar
målar gryningsblad
en flöjt ljuder stilla
stilla lyftes tonen
till han vilken vakar vid elden
nu lyfter han trumman
rör vid jordens sånger
hon
den skirblå fågeln
svävar
och när folken vaknar upp ur sömnbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar