den 17 februari 2015

varför så bråttom se det du redan ser

det är en fråga. om . klarnande

*

alla vill ha sin sanning

lägg kornen i den vida korgen samt se

trädet bära blom

*

kan rötter verkligen blomma

rötter kan blomma när du släpper det låsta

*

dotter kom sätt dig här i min hand, ditt ansikte är så fyllt med dok, strimmor av smärta. sätt dig här i min hand låt oss måla bilder till glädjes inlåt oss badda din panna.

låt oss släta ut fårorna vilka gräver sig in

dotter de talade om att allt var hav att allt vilade i dimma,

en dimma vilken var tät.

denna dimma kan liknas vid den dimma vilken höljer många sjöar där det sägs leva sjöodjur. det är ju så att där ögat ej förmår se, förstorar sinnena odjur.

vi skall ej stanna vid dessa sinnen ty dessa är valpar vilka gläfser skuttar,

ser du;

en fjäril kommer flygandes och vips stannar valparna, ett bi surrar en humla en fluga, allt fångar valparnas omedelbara intresse och visst söker de fånga dem alla, ibland går det bra, ibland blir de stungna. så kan det vara med sinnen valpar vilka leker tafatt och det är vackert så ty sinnena älskar rörelser skulle kunna bli alla rörelser.

och visst var det så att allt vilade i dimma och det gör det ju till viss del fortfarande. stundtals lyfte vi på dimman, strimmor för att se om degen var tillräckligt jäst det är sant – det är bara åter en bild

denna dimma detta vatten kan ej sägas vara det vatten samt dimma är i fysisk bemärkelse. ty detta vatten samt denna dimma var livselixir – just det de sökte göra guld av så många gånger.

en oändlig frid rådde,

just den frid vilken eftertraktas i det andliga sökandet.

eftertaktansväl; efter traktans väl

sökandet efter ursprungsgnistan.

vad kan vi likna detta vatten denna dimma vid. kanske kan vi likna detta vatten vid fostervatten och dimman för den slöja vilken fostret bär för sina ögon.

genom dimman syntes allt i ett rosa skimmer. just det skimmer vilket är synligt i exempelvis hönshus för att skänka värme samt mildljus. just det skimmer fostret upplever

vad värmde detta vatten

ty det vet ju du min dotter och det vet jag att värmer vi grytan stiger ånga, ånga fylld med aromer. sluter vi ögonen ser vi formerna av det aromerna är; en morot, en kålrot, kryddor, örter – helt enkelt allt det vilket vi lagt i grytan;

sinnesvarseblivning sinnesbanken och denna bank är så vacker ja den har så många doftpärlor och den liknar en sandbank

så är det under detta vatten lever en eld och denna eld kan du inte heller likna vid fysikaliska begrepp, den kan sägas vara just den värme fostret upplever i – inom livmodern, blodets värme

 all denna ombonade miljö växer barnet, barnet upplever moderns rörelser och modern upplever barnets rörelser – de är helt enkelt följeslagare

barnet sägs sväva inom modern – sväva buret av detta vatten och kanske är barnet ett moln, ett drömmoln

i detta vatten levde väsen inte odjur, väsen vilka skapade rörelser i vattnet detta vatten vilket ej var det detta fysikaliska vatten är – oj vad vi snurrar in oss, låt oss snurra ut oss

luta dig in i berättelsen dotter min

se djupare in så ser du rockornas vida vingar enorma fjärilar vilka sätter vattnet i rörelse, livsrörelse. ljuset väver runt och finner, letar sig vägar in i detta livselixir

detta finner samt letar kan ej liknas vid den dagliga vandringens subjekt eller verb

det är ordströ och det vet ju du dotter och det vet ju jag att strö värmer i stallet

pelarljus bildas i detta livseleixir – ser du henne,

ser du henne vilken svävar i detta livselixir. hon bär allt med sig,

än kallas hon sköldpaddsmor

hon svävar tyngdlöst som vore hon i rymden och det är hon ju hon svävar i ett så kallat upphöjt tillstånd vilket kan liknas vid den salighet ni så intensivt söker

den saligheten har ni ju är ni ju

se henne nu stiga ur vattnet samt simma i sanden – det är sant det finns många skapelseberättelser

det går ej att säga vilken som är rätt eller fel ty alla är skapelser

se så vis hon är; hon lägger äggen i gropar i sanden i den varma sanden. kanske kan vi säga att hon lägger ägg i kupade händer.

visst är det en vacker bild med avseende till att ägg ofta sägs vara symbolen för liv

säg dotter – varför behövs symboler,

kanske för att det är lättare att ta till sig det vilket är

hon lämnar äggen i dessa gropar händer i tillit samt återvänder in i havet

ser du, nu lyfts dimman ty vi såg att mognaden var kommen. så är skapelsen synlig med marker med hav med allt det vilket steg ur dimman eller komprimerades in i form – allt det vilket benämns vara livsformer.

nu undrar du vad som hände med äggen hon lämnade – det vet du dotter ty du hade samt har ett av äggen i din hand.

det vackra är att detta skal dessa ägg har är föränderligt i bemärkelsen av att det är skal och ändå mjukt

kanske kan detta skall liknas vid fosterhinnor och detta skal anpassar sig med din mognad. så detta skal kan slutas samt öppnas, öppnas samt slutas i evig andning och så är det ty dessa ägg är livsdrömmar. gula samt vita i ett skal i en oval form, sol samt måne, guld samt silver i enhet

vem skapade äggen – det gjorde vi var och en av oss och hon vakar med oss alla.

ibland är det så att dimman ligger tätare runt livet

ändå lyfts den – så besjunger druiden avalon,

så besjunger lommen denna ö däri livets eleixir ännu flödar vakande med – det vet du dotter att ånga stiger ur grytan när elden värmer grytan samt allt det vi lagt i grytan

så låt oss ej vidbränna denna goda näring. låt oss vara vakande med, väktare över ingrediensernas rena smak