det ristade går ej att i ett nafs stryka ut
läkning är medvetenhet
kärleksregn
*
leva i nuet är icke ett splittrat tillstånd
det är seendet av splittrets sammandraganden in i helhetens
är
*
ord kan vara en svänggunga
ord kan även vara en katapult vilken kastar dig ut ur ditt
själv
*
just detta att icke se tala höra – det finns en staty med
tre apor –
det är egentligen en vid insikt
just i det tillståndet är du varseblivande
i ditt inre – allts inre
*
visst är det så
is kan kännas skärande kall
snö kan kännas skärande kall
speciellt då du vandrar barfota i möte med dem båda
så vandrar du en stund
vad sker
du upplever värme i fötterna
det är sant
det kan vara ett illavarslande tecken
lev en stund med bilden att du tar emot denna värme
lev en stund med bilden av att isen samt snön, detta så
kallade kalla
upplevde dina fötters avkylda beröring samt därvidlag
andades värme till
känslan av kan förvilla
kan ge dig en villa
inte ett hus
å andra sidan kan det ju vara ett hus
ett hus vilket stänger dig inne i villfarelse av
av vad
av
snurrande känslor
känslor vilka du ej kan härröra till
vad sker i rädsla
du knyts ihop
en slags kramp
i den stegrande rädslan tillkommer andnöd
det är sant
du är i avsaknad av andeberöring
i detta tillkommer nu tanken
tankarna är väckta
och de gräver djupt i kappsäcken
du är nu i kaos
där känslor samt tankar
stångas mot varandra
lyft din hand
upplev den darrande kroppen
hur den kallsvettas
hur det spända
skälver
i allt för hårt hållenhet
viska lugn
smek mjukt
berätta det du upplever
så stillnar de båda
du är den vilken leder
du förtäljer dem om snön vilken rasade
snöraset, skogen vilade i vinterdalen
markerna var skrudade i gnistrande renhet. träden bar
stjärnor, mantlar. allt i vitt gnistrande vitt. stegen knarrar, skidorna glider
andningen skapar rosen moln. fåglar rör vid grenar samt frigör gnistmoln. en
hare skuttar en iller pilar en hjort skrider en älg strömmar skidorna glider.
så hörs en knall från var, från när
bergskammen var skrudad i vitt, mjuka veck
genom knallen sker det
snön ger vika
en spricka i snö
snö rasar
det är ett snöskred
skidåkarna göms i snö
skogsfolken for undan, de nosade med sensibla sinnen det
kommande
skidåkarna är i en snövagga en snölinda och nu sker det
de upptäcker att de ej fryser
snön skänker värme
så är det med livsvandringar
känslor vilka egentligen ej är sedda reser rädsla
just av att de ej är sedda.
ser du barnen vilka leker kurragömma
de skälver i förtjusning
just av att bli funna
att bli sedda
ser du barnet vilket glöms
kan du uppleva smärtan
den stegrande rädslan
övergivenheten
kan du uppleva glädjen när barnet blir sett
vem är tanken då
tanken är den vilken hittar förklaringar
finns ej förklaringar så hittar den på
det finns termer för det mesta, begrepp mätningar
plusgrader minusgrader
poler av så kallat olika slag
dessa poler är ej motståndare
de är faktiskt samverkare
det vill säga när du är närvarande
och kanske mäter de isens samt snöns minusgrader
ändå är det så att dessa kan ge värme vid behov
de säger att det inte går att gå på vatten på grund av
densiteten
tryckförskjutningar och så vidare
det går att gå på vatten då du så kallat glömmer att det ej
går
det går att vandra genom eld
det går att vandra barfota i snö
just exakt när du inser att den fysiska formen är illusion
just exakt när du inser att du kan stiga in i ditt inre
du stiger ur din andnöd in i din andnåd
andenöd
andenåd
anden har behov av kroppen
kroppen har behov av anden
tanken känslorna är redskap
visst är det vackert se jordmakaren, bonden vandra med
plogen dragen av oxar,
se så mjukt han håller tömmarna och se så vackert de plogar
jorden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar