den 7 maj 2017

dömanden i möten sker ofta

utan varseblivning

Trädgårdsfolken lyfter täckes snibbar, borstar sömnens gångna ur veck ur bolster, trädgårdsfolken kammar gräs kammar de vissnades stjälkar nu vända in i jordmån andas växandets vilja i de bidandes stämmor, trädgårdsfolken gräver med spadar av sammet, vänder ytlagrens solkorn in i skalpärlor, sakta viks skalen ut sakta smälter skalen, trädgårdsfolken fröjdas i själars djup, i skogen rör skogsmodern vid markers stigar borstar med händer, stryker med mjukböjda fingrar undan det vilket saknar mod till smältande, hon stannar hos dem berättar följdens vandring ser hur rädslan sipprar ut genom insikts öppnade, varsamt smälter de in i jordmån bäddas in med hennes kärleks ögon, skogsmodern reder ut trassel de trassel fällarna, de vilka fäller stammar, åsamkat, hon bär de fällda till gläntan där jorden inväntar dessas vilja, skogsmodern planterar de fällda ser de resta skimra i glädjes violetta andning, violljus smeker marker hon manar gömmen runt gläntan med nektarandning, helst vill jag inte lämna rummens trygghet, helst vill jag inte visa mig i världen, manar gömme runt med tystnaden i min andning jag önskar skydda mötesögon för den jag blivit kanske går det att säga att jag värnar om deras syner om alla bilder vilka gjorts, så kan jag smälta in i jordmån med hoppets andning om tag mig till ditt hjärta, tvaga smutsen ur mitt täcke i flodens silverklara.

Nattens dofter när stillheten tänt vakareldar, den doften är ensesymfoni ur den rena andningen, i skymningen samlas de; sångarna kanske syns de inte kanske syns de, sångarna samlas i en cirkel skådandes in i origo varvid tonerna de stigande förs, vallas samman i mitten; en cirkel en korg ett hjul med ekrar, ekrarnas stämmor läggs i mittens korg, en korg en skål ett nav, så har sångerna flugit i alla vägars vägar dofter förs av vingar in i skymnings tillredelse, sångerna, sångkryddor bringar upplevelser av varats vara in i korgen; det står en vakande vid korgen sveper med handen en handvinge varvid korgen är en gryta en korggryta med vatten ur källans andning; koka gryta koka vatten rena oset in i doft, den vakande rör med staven den rönnen gav med intarsia av ask ur ett knyte hämtas silverna stoff ur månskäran hälld, silverne strös i grytans bad så stillnar rörelsen helt stilla så stilla, doften stiger i natten till sovande samstäms symfonins instrument, dirigenten vem är det dirigenten är varje drömsekvens ur allt in i ett ur ett in i allt skänker vaknande vilja in i gryningsskor, sångarna följer det dansande skenet av allt det sångarna förde till och himlarna sveper om sveper in allt i mjuk viloblå molnsammet.

*