så är vi alla blad i den stora
himmelslotusen
lämna ej det
vilket väcker din flykt
möt
väckarens ögon
i
ro
så många stigar är illusionärt ur
tiden
utslitna
nedtrampade
urtvättade
suckar uttråkade
samt börjar dansa en märklig dans
en förändringsdans
söker egentligen
förgängelsens förändring
det finns många filmatiska scener
bilder av människor vilka vankar
runt runt
tills det bildas ett spår
en ring
dessa vandrar ofta i oro eller i
väntan i dessa filmsekvenser
stundtals osar det ilska
eller kanske tankemoln
förändringsdansen är en märklig
dans
fråga dig vari din stig kan vara
omodern
utsliten
uttjatad
tråkig
och hur kan du förändra dig
ser du snön
snön vilken sägs falla
vilket den på sätt och vis gör
å andra sidan är det ju så
om du riktar strålkastare in i
snöyra
så är det en rörelse vilken
liknar sommarnätternas insektsdanser
insekt
insikt
dessa surrar
slumpvist
planlöst
kan du ej beskriva denna rörelse
de kolliderar ju inte
de
insekterna följer bestämda turer
vilka skapas i dessas rörelser
surrandet
det till synes slumpvisa stannar
så är det med insikter
snön
jo snön stannar
samt landskapet är till syness
förändrat
ändå
är landskapet
är det så att under detta
kristalltäcke är marken kvar
det inre kvar
så är vi alla blad i den stora
himmelslotusen
du väcker ej elden genom att mata
den för mycket
du kväver elden genom detta
se
en eld
inte ännu tänd
se människor vilka fryser
hur de kupar händerna samt andas
i dem
ser hur de söker sig allt närmre
varandras värme
genom värmen kan vi uppleva vår
kroppslighet
ser värmekameror i natten
den vilken vandrar i natten
kan uppleva smärtans djup
sökte den ej
steg in i denna natt
stjärnor tändas
eter lång tid i denna dunkla är
smärtan i ögonen stor näri ljusen tänds
är det ett val
är det vad
tänder de frysande elden
så stolta bär älgarna sina kronor
kroppens tyngd glider
ett drömmedvetet moln
kronor
händer fyllda med ljus
genom ljusets vidrörelse
framträder vår kroppar
allts kroppar
tänder de frysande elden
de andas moln rosenmoln
de fryser
lägger fnöske
fjolårsgräs
lägger gnistan till
andas varligt
inlevande
inhörande
lägger torra kvistar
väcker varsamt elden
elden vaknar
skänker ljus skänker värme
och natten andas stjärnor
järn
och järnet
är silver ur bergsfolkens händer
smeden gavs inträde i berget
hur hamnade
vi in
i detta spår
i fjärran hör jag trummor
ljuda
ljuda
ser jag röken stiga
rosenmoln
tät
tätas
skingras
hör jag trummor
loket
är en orm
spår lagda
stigfinnare
stagnation
kor betar i ängen
betar lugn
hjordar betar lugn
i spannen rinner mjölk
ysta
osten stagnerar
vad är stagnation
trumma var det ej
röken kom ur
inte hornet
kom ur loket
visslar
spår
stigfinnare
söker ej
finner
vägen
är funnen av vägen
livet är en räls
ändå ser jag rälsen
hur slipers sammanbinder
och rälsen har så många stationer
så många kors
värde
är den ena mer värd än
hur kan vi värdera levnadsväsen
värd
värdig
värdigvördnad
jämbördig
bördig jord
handen sveper ut
sår frön
hjärtfrön
spirar i bördig jord
jordmån
månjord
moder i din ädla skönhet
andas vildblomstrens ängder
mina nakna fötter
havets händer rör vid
sköljer
sköljer
upp
vrakdelar
tatuerade på insidan av min hud
mitt nakna ansiktes
ögon
är det icke så vi skall mötas i
alla stunder
utan att överge vårt blad
kan vi teoretisera detta
sam varo
sam het
sam tal
släcker orden essensen
så är vi alla blad
i den stora himmelslotusen
den vackra närvaron
vilken ej är eller kan bli en vana eller en stagnation
det är de nakna ögonens
nakna ansiktenas möten.
den tusenfaldigade upplevelsens
djupa mognad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar