trädens grenar är förunderliga
fingrar
speciellt i dessa stunder
näri dessa framstiger i så kallat
avklätt tillstånd
grenarna
fingrarna
bildar märkliga mönster
skulle kunna liknas vid pussel
eller mosaiker
där grenarna blir
fogarna
eller mellanrummen
mellanrummen eller
föreningslinjerna
bitarna är vita
nåja snö är ju
kanske anandes
aningar av ton
färgtoner
å andra sidan kanske dessa fogar
mellanrum
förenandelinjer
är
fingrar
pekande fingrar
pekande
påvisande
skuggorna visar hän
möt dina stigar i hänförelses
beundran
sällsynta
säregna
är de i denna hänförelse
beundran
förundran
delar i helhet
dessa påvisande fingrar är
ledsagarfingrar
är visdomsfingrar
ty inandningen tilläts sjunka in
samt stiga
strömma ur hjärtat
till
dina vandringar
stig in
stig in
välkommen
dessa fingrar
pekande fingrar
är skuggorna
vilka målas i ljusets allvarsamma
lekar
skuggorna visar hän
visst tolkas skuggor i
negationsbörd
så tolkas fiender
finns egentligen fiender
eller visar de dig
vägen du ej såg
inom citationstecken
ställ dig frågan vari du känner
att detta är en fiende du möter
vad är det denna fiende visar dig
rör vid
vad sker i striden
och är det en egentlig strid
skuggorna tolkas negativa
ställ dig frågan är skuggorna
negativa
är skymningen
natten negativ
eller
är det så
att dina sinnen skärps
inom citationstecken kryper in i
din hjärthands lä
värn
tillåter hjärtat leda dig
så återvänder vi till de pekande
fingrarna
skuggorna
skuggorna visar hän
pekar ut
pekar
leder dg ut ur floren
floren av suckar
suckfloren
skuggorna viskar ju böner till
dig
bringa mig ljus
bringa dig ljus genom mig
kanske ser du detta nystan
lindat av en härva
en redig
redd
härva
otrasslad
hennes make klippte fåren
han vallade fåren från lamm till
tacka till
till
ullmoln trippandes nedför slänten
doft av oliver
fikon
hav
tång
saxen är av järn
han klipper fåren
ullen sköljer de i floden
kardar ullen i mjuka moln
seglar himmelsfärder
skira slöjor
släpper fram
genom ljus
hon kardar ullen
spinner ullen med sländan han gav
spinner
lindar
varpar garn
kanske färgades garnen
dessa är vita
barnet
kommer skuttandes
ser den gamla
stiger in i den gamlas ögonfält
hon vet
hon ser
sätt dig här du käre
hon trär härvan runt barnets
händer
stolt sitter barnet
stolt håller barnet upp härvan
den gamla lindar
så är den härvan kommen till ända
hon lyfter ännu en härva
denna gång lindar barnet
stolt
jublandelycklig
hjälpreda
så är växlingara i livet
nystanet låg i korgen
kattmor hon slumrade en stund
egentligen utan att släppa vaken
vakarögonen
kullen
flocken fick fart
busandesfart
lekandesfart
övaranda
kattmor ler
nystanet det rullar hit och dit
dit och hit
garnet
trådarna liknar faktiskt grenverkets
utspridda skuggor
lev med bilden av att se
vilket är vad
kan dessa skuggor tala
och kan du nysta garnet
allt behöver ej uttalas
förskrivas
föreskrivas
lev med följandet
följandet av
ser du
trassel kan alltid redas ut
du kanske önskar bjuda på en redd
sås
såsen klumpar sig
vad gör du
häller du ut den
bort den
nej det gör du ej
det är då du silar såsen mjuk och
len
gör så med trasslet
sila
i trädens kronhav silas ljus
och i floden stå de
de vaskar efter korn
gyllenkorn
den gamla och barnet
ilsknade de
grät de
nej det gjorde de ej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar