jag andas in jorden
jordmånen
jord
månen
en stämma viskar
jag månar om dig
måna
om mig
så är vi
i
varandra
jag andas in jorden
tanken tänker
formen
vad skänker jag
jorden
hon ser lugnet i rörelsen
hur varje steg är en medveten
smekning
av det dessa fötter
upplever genom skodonen
hur varje steg är en medveten
närvaro
medvaro
hur dessa rörelser
denna kropp upplever
genom
kläddonen
hur varje
varje är förenat med möten
hon ser honom
hans av liv skolade väg
lugnt stannar han
ber henne närmre
hans vänlighet är ett strömmande
molnfall
hans stämma
är tusentonernas skönhet
urkälla
ur
källan
urkälla
hon ser honom
hans av liv skolade väg
lugnt stannar han
ber henne närmre
du har nu en stund följt mina fotspår
vandrat i mina fotspår
såkupor
hon nalkas i hans fotspår
andas in doften av det sådda
hon ser dennes ansikte
målat
mejslat
med de ädlaste verktyg
skulpterat av mötesmottagande
rent
osminkat
de vackra rynkorna
linjerna runt ögonen
vilka mest liknar
lätta fjäderdun
fjädersolar
ögonen vars linser
är
så djupa
så
klara
händerna vars ådror
synliggjorda är
håret är vitt skägget
är vitt
klädnaden
är
ur tid
i tid
han sveper mjukt ut med handen
som vore den en pensel
en pensel i hjärtats hand
hon hör hans stämma
låt oss ej störa stillheten
detta hjärtas blad
tyst fråga henne
hur många tidsspann
tror du är hällda här
från var
från ingenstans
håller han nu ett spann i handen
han släpper spannet
spannet
faller
mjukt
ned
studsande upp
ned
hon följer rörelsen
i hans mjukleende djupögon
pärlor
rullar ut överallt runt
så är det med dessa spann
dina pärlor är
i alla så kallade tider
sådda i stigen
i såkupor
stigkupor
du andas in
doften
essensen
tanken andas ut abstraktioner
astrakan
doftar gott
kom låt oss sätta oss
till vila
här i acajouträdets lummiga
molnskugga
andas in rötternas
rörelse
låt oss tända elden
under samovaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar