ett moraliskt dilemma
är att strida emot
hjärtats
droppe
hjärtdroppen
droppen vidgar
havet
så är det
allt verkar i ringar
detta är vad havet visar er
och ser ni in i gräset
är ringarna däri
i allt är ringar
och en dag skall eller rent av
måste
människan inse
att slumpen ej är en varaktighet
slumpen är den styrda
egentliga förintelsen
av det vackra meningen är
nåväl bibehåller ni slumpseendet
låt detta seende
då vara tillit till mening
det var en gång
det är en gång
en skog
en backe
en rygg vilken lutar krum
bär stenar av vikt
klädda i mossa
alla minns hur de kom
de vilka bröt markerna
lyssnade samt öppnade
knäppte varsamt upp vinterrockar
stenarna
de gled värnande runt
såg dessas görelse
såg
skördar växa
rörelserna u de komna andades
stillhet
frid
etthet
röster kan mala
de stora stenarna i kvarnen
hörde händer svepa ut
så frön
korn
in i markernas öppnade
mottagandehänder
stenarna hörde kornen
lyfta jordflikar stiga
upp
gäspande in i hjärtgroende
stenar hörde korn spira i fälten
dessa folk beredde markerna till
stenarna hörde lien skära mjukt
hörde
hörde
upplevde jordesämjan
stenarna gav sig till dessas gåva
i gåva
till malande
av säd till mjöl
stenarna undervisade dessa
i konsten att mala
till säd
till mjöl
till bröd
till näring
dessa röster
vilka mal
kan ej uppleva vare sig
kvarnhjulen
vägarna
eller stenarnas
vägarnas
röster
huru allt samverkar
allt till brödets tillblivelse
dessa röster vilka mal
maler ej säd till näring
dessa röster mal till
till egentligen underkastelse
dessa röster mal till att
mejar ned till att tysta
den vilken de ej vill höra
och då den dessa röster ej vill
höra
lyckas öppna en
ett tonkorn
skenar den malande rösten in över
den malda hamnar i ett tillstånd
av matthet
detta hamna är icke en hemhamn
det är att egentligen bliva
fången utan egen förskyllan
det är att bliva kastad i
fängelsehålan
upplev dessa fängelsehålor
trappor
ledda ofta utan ljus
stenar fårade
piskade till
fukten
halkan
ekot
dropparna
se det vilket sker
med den malda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar