så är du templet
du en gång
skapade av
rena ögonblick
eller har du sotat din insyn
dimman
gryningsdis
droppskålar
sidendroppar
svävande
stillhet
har du
nån gång
vandrat i regn
vänt ansiktet in i regn
upplevt hur regnet
vatten sprider ut sina droppar
i förstone
kan regn upplevas piskande
hårt
så är det ofta med insikter
insikter är ju ett vaknande
den piskande hårda upplevelsen
är i ditt oförberedda
oförberett
öppnas molnens skyfall
minns
upplev att
droppar delar sig
sjunker in
regn doftar friskt
så är du templet
du en gång
skapade av
rena ögonblick
eller har du sotat din
insynsskogen den vilken omfamnar berget
kristallberget
de berg du kan höra tona i natten
i tystnadens öppnade kronor
skogen den vilken omfamnar berget
kristallberget
från utsidan sett
gråberget
för enkom
allkom kan se djupare in
blånandeberget
sträcker sig upp
in i vindarnas molnandning
andas in dofterna
ur himlarnas rosengårdar
djupnar
i purpurvioletta toner
kristallberget
gråberget
blånandeberget
gråberget vilket då och då
titt som oftast
oftast som titt
ler i solvinden ja, även i
månvinden
då
i de stunderna
visar gråberget sitt verkliga
vara
enkom ser det ej alltid
allkom ser djupare
helt utan jämförelser sänkanden
eller höjanden
enkom är allkom
allkom är enkom
ibland kisar bara
enkom med det en ögat
lekfullt helt elakhetsbefriat
gråberget vilket då och då
titt som oftast
oftast som titt
ler i solvinden ja, även i
månvinden
då
i de stunderna
visar gråberget sitt verkliga
vara
kristalltonerna
skogen omfamnar berget samt
klättrar
här och var
var och här
uppför berget
berget brukar porlande le
det kittlar så lustigt
i det barnen åker kana
skogen klättrar här och varvar och
här
uppför berget
kristallberget gråberget
den skogen kallar samman de
gyllene bären
samt frågar
har du glömt lekarna
gömma nyckel
det vandrar en tös en flicka en
blivandekvinna
hon ser markerna törsta
hon ser vindar sloka
i andningsdammar
slutna
tösen
vandrar
till berget
berget vilket reser med molnen
frågar
hur kan jag
tillföra
berget
viker upp ett blad
lyfter en penna
en pensel
målar
kartan
kartan till stenarna
vilka snubblat
på andra sidan berget
berget
skänker henne
en gyllene nyckel
tösen tackar berget
samt följer stigen
målad
skriven
kommer till stenarna
vilka kvider i svärta
tösen stillnar stegen
ser stenarna vilka skaver så illa
mot varandra
en tanke pilar genom henne
nyckeln gavs jag
var är låset
hur kan jag
låsa upp
hon hör bergets stämma
du vet var låset är
tösen öppnar stämman
börjar sakta nynna
ordlös
samt med vaknande ord
hon lyfter stenarna fria
vattnet stiger
vindarna sträcker sig
andas fria
bär vattenspann
till markerna
fyllda med droppar
med vatten
tösen
tackar berget
stenarna tackar tösen samt flyger
fria in i molnskogar
folken i dalen
dricker otörst
tösen bär nyckeln i sitt hjärta
har du glömt lekarna
kurragömma
barnet virvlade i lekar
i dagens famn
skuttade i vatten
rumlade i snö
rosendekinder
i natten bleknar barnet
nattens mörker skrämmer mig
en hand
vänlig
tager barnets hand
lyfter haken av
samt öppnar fönstret
handen visar barnet
stjärnorna
låt oss tända dem
med våra ögon
så tänder de nattens mörker
barnets hud
andas rosendekinder
det finns många skrymslen och
vrår att sticka undan skatter inom
vrår och skrymslen till gömmen
så är det
nu känns ju inte allt det där som
varandes skatter
mumlar du
mumlar
mummel
mumla
smakar gott att upprepa dessa m
mumlar gör du undra kan jag
varför
för du vet att även då dessa
skaver
är det skatter
önskar du smaka ett av mina
gyllene bär
undrar du fortfarande varför det
skaver
det skaver till väckande
vad trodde du
att skavandet är straff eller
elakhet
hur kan den tanken vakna
hur kan du tro detta
det du gömt och kanske glömt min
kära
du gömde det kanske allt för väl
på ett säkert ställe
för att det inte skulle försvinna
för att du skulle komma ihåg
du gömde det kanske alldeles för
bra för dig
det skaver för det mumlar
se
se
mig
släpp mig fri
låt mig skåda gryningen
låt oss vandra brovägen
viadukter är vackra
eller hur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar