vandrare
du vilken vandrar med
vinden
vilken i skymningen
reder ut
dagens långa hår
med borste av vassens plymer
med kam given ur bergens händer
stannar
lyssnar vid varje knut
vindarna ylar inom stäppens
torkade moln
nystan virvlar
lekande
lätta
du
lyssnar vid varje knut
vid varje trasselhärva
utan att rycka
utan att slita
lystrar
inväntar
trasslets egen
utredan
så vilar dagens hår skimrande
en slöja mellan dag mellan natt
lakanen doftar rena
torkade i vinden
träden häll dem
linorna
en slöja mellan
morgon
mellan
afton
fläktar mjukt
andas i det vinden vandrar
vandrare
du vilken vandrar med vinden
du vilar stilla
vakar i sömngivan med elden
elden värmer dina
drömstigars inseende
slöjan
slöjan
vandrare
du vilken vandrar med vinden
vilken nu vandrar med eldens blad
slöjan glider undan
smeks av en hand undan
i templet står du
och detta tempel är den kropp du
bebor
ack denna vackra trädgård
öppnar sig för dig
vandrare
vinden viskar
lägg dig här
in under detta träds krona
se bladen
alla dessa blad
i detta nu tankar
dina tankar
allas tankar
darrar
skälver
susar
susar
i så många toner
ser du
hör du
rörelsens
allas
allas
tankar
slut dina ögon vandrare
samt vet
att du är i detta stammen
din egen stam
vilken lyssnar till alla dessa
blad
du är stammen
och dina rötter
andas
ditt blad
vandrare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar