hon har vandrat länge
följt de saltstänkta stränderna
sett blå hav
skifta in i gröna toner
och klipporna växte upp ur havet
vita
saltklippor
klipporna lämnade ej havet
liknade mer
skålens höljandehänder
se
se skålen hon håller i händerna
hennes händer är kupade runt
skålen
skålen
skålen är kupad runt havet
ringar
ringar
hon har vandrat länge
följt de saltstänkta stränderna
i beundran ser hon
möter hon synen av dessa vita
klippor
gnistrandes i de stunder sol i de
stunder måne rör vid dem
fader sol moder måne
så är det med dessa tårar
i det havet sköljer det medhavda
och klipporna växte upp ur havet
vita saltklippor av det givna
hon bär en korg
fylld med tankar
fylld med känslor
kvinnan stannar
blickar in i havets spegel
kanske minns hon maskrosdunen
kanske minns hon såpbubblorna
kanske minns hon dunen
hon blåser lätt
lätt blåser en kvinna
väcker mjuka dyningar
kanske minns hon stunden
i ekan
rodden
hans händer mjukt
stadigt fattade runt årorna
ringar
ringar
kanske minns hon hur hon
mjukt doppade fingrarna i vattnet
kvinnan blickar in i havets
nu rörliga spegel
hennes gestalt möter henne i
spegeln
reflekteras
jag finns
finns
gestalten reflekteras i
klippornas solmöte
skingras suddas ut
hon inväntar moder måne
ser sin gestalt
reflekteras i klippornas månmöte
skingras suddas ut
så är det
stundligen
hon stannar vid kanten
branten
vajar
vajar
fram och åter
åter och fram
vinden håller i henne
slutligen viskar hon
vid kanten
klippbranten
hav
hav
kan jag släppa allt detta
medhavda i dina händer
en enda längtan kvarstår
den heter
skåda
skåda det rena
det
vilket är fritt från
tankar
fritt från
känslor
skåda det rena
det vilket är kärlekens oblatseld
havet svarar
stig in i mig
töm korgen din
låt oss läsa
det tysta
i klippornas kammar
genom solvögons trädda
i ängen
den vilken
pudrades
med stjärnmjöl
gnistrar
i ängen står en såningsman
mannen sår korn
stundkorn
mannen vänder ansiktet in i
månvinden
viskar frågan
hur kan dessa korn gro
spira
hur kan hjärtbladen finna
mod
i
stunder
en stund
av en stund
i en stund
säg
vad
är en stund
en del i en helhet
en helhet i en del
vad är en kvinna vad är en man
kvinnan lever i mannen
mannen lever i kvinnan
kanske är det därför mannen
längtar till kvinnan samt kvinnan till mannen
för att snudda vid en del av sitt
inre väsen
liv vandrar
liv sitter stilla
vad är dröm vad är verklighet
vad är verklighet vad är dröm
i denna skymning klättrade moln
ett vattenfall
av moln
så steg jag in i vattenfallet
var ett moln
en droppe i detta molnfall
vattenfall
kanske drömmen är molnen samt i
den stund vi lyfter slöjan
molnet samt stiger in i gryningen
förverkligar vi
drömmen
tanken säger oss att drömmen ej
finns
tanken säger till drömmen; du är
bara en dröm
drömmen ler helt stilla ty
drömmen vet det tanken ej vet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar