det finns intet mer att vara rädd
för
inför
du har snubblat
så många gånger redan
du hör läkedomsklockan
den klockan är blommornas kalk
pendyl
vagga
kvinnan är havande
han vandrar in i skog
ber träden till
skänkes en av stammarna
han bugar ömt
tager gåvan till sitt hjärta
med ömsinta händers ädelmod
tillreder han vaggan
till barnet
de snart hälsar
välkomnat
pendyl
vagga
var det ur denna åminnelse
vaggan
var det med denna åminnelse
oh
minnelse
de blickade in i väggen
väggen vilken hindrade synen
hur än synen sökte se genom
väggen
reste väggen sig
ett oöverstigligt hinder
och vem vär vilja till att riva
ned denna vägg
den byggdes av en mening
och går det verkligen att riva
ned
en vägg
är det möjligt
och skall det ske
hur än synen sökte se genom
väggen
reste väggen sig
och tanken var väl god att skapa
rum
celler
samt bärande balkar
vilka håller taket i händer
håller uppe taket
hur det än var så mindes
begynte instängda vagga
just för att bringa andningen in
i balans
det instängda kände sig kvävt
istället för värnat
det hände att barnet tog sats
samt försökte springa genom väggen
barnet studsade åter
precis som fladdermöss gör i
natten
fladdrande låga ej
mössan är en huvudbonad
ekotoner
barnets studsande åter var
dock ej i den orsaksverkan
fladdermöss med flera lever i
barnet hindrades
nåväl barnet övade vidare
dock är bilden tydlig då det sägs
gå in i väggen
detta är ett utmattningstillstånd
kastad av karusellens
centrifugalkrafts accelererande
gå in i väggen
i den stunden studsar ej väsendet
åter
väsendet blir väggen
ett förlamande hinder i en
snurrande världsbild
kanske var det åsynen av väggen
pendylen kom till
i en urvilja att lösa upp väggen
samt tidsstoden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar