lägg dig här
i detta snögräs
lyft blicken in i dessa lummiga
snöträd
en vind rör mjukt vid träden
snö
dun
singlar mjukt ned
rör din hud
slut ögonen
öppna ögonen
det är sommarträd
i ljusvandringar
skuggor
löper fria
kan du urskilja dessa skuggor
kan du urskilja från var dessa är
öva dig i detta urskiljande
i klarhet
årtagen hade lagt i säckar av
jute
gjutna i stela formsvep
årtagen packades tätt samman
kunde de andas hade de gjort det
gjort så
i detta hända kunde de endast hålla
andan samman
naturligtvis i små nätta
försök
knappt märkbara
försök
nästintill utan vare sig in eller
ut
ut eller in
kippa efter andan var det ej
ty de bar ej skor med hälar allt
för vida
kanoterna låg uppdragna in i
vinteride
paddlarna stodo lutade intill stammar
väggar
hudar
nedtecknade stolpar andades
minnesorden
nej, kippskodda var de ej
tullarna låg stilla putsade
blanka
nej, de tullade ej efter mer än
detta
små
fjärilslätta drag var den andning
de kunde bibehålla
i detta hända
nästintill obemärkta
säckarna var hårt sömmade samman
med vajertråd
samt taggtråd i det yttre
säckarna blev fler och fler
allt fler
lades
packades i hög
slutligen syntes där ett säcktorn
ett säcktorn byggt med årtag
åren suckade i detta tagande
lärde sig sakta
envetet är gott att säga i detta
hända
lärde sig sakta balansera andningen
så kom de att jämnt fördela det
tillkomna
årtagen upplevde
att skeenden närmades
faktiskt föranledde detta till
att årtagen begynte spritta
i en del av säckarna
vilket ledde till att i det
jämnfördelta att de alla
allesammans begynte spritta
kanske mindes de kvinnan
vilken spritsade kransar kringlor
av mördegsdoftande godhet
eller kvinnan vilken spritsade
ärtor
de lustiga gröna pärlorna
vilka dansade
i ring
med de lustiga sångerna
hon tog sig nu för med att
sprätta upp sömmarna
släppte årtagen fria
och näri folken mötte
morgonstigen
bar den vita sidenmantlar
skuggorna löpte in i solfamn
skingrades
i de vita nejdernas
gnistrande klarhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar