så är
bubblan
droppen
allts
ursprung
den stora klockans dån
skakar om torntankarna
klockaren är kläppens
malmdroppens rörelse
klockaren är medföljaren
stilla i ett mjukt tonregn
faller
tystnaden
in
in
fåglarna vaggar
tornet i luftens vagga
min tanke
är en del
av en helhet
jag styr mina tankar
i pusslets
helande
tystnaden är min spanare
med lanternans
milda
i hand
så är
bubblan
droppen
allts ursprung
min tanke
är delen
en del av helheten
en
helhet
i enad lever tanken
tyst
i mitt inre
rörd av kronan
vilken avklädde sig
bladen
vilken prydligt
vek bladen
samt lade dessa i ekskåpets
lavendeldoftande
tempel
med hyllor klädda
i rena ådror
banden
krusade
veckade
rördes milt i varje stunds
öppnande
varje blad innehåller en del
en andel av en helhet
rörd av kronan
med de naknade grenarna
fingrarna
med vaknande pärlbårder
vände hon ansiktet
in i nattens lavendelblå
slöjor
täckta
doftade med
stjärnandnings tysta
in i denna tystnad
lyssnade hon
till detta regns upphörande
manteln hon bar
smekte marken
i varje hennes
rörelse
manteln täckte hennes huvud
med kapuschongens vidd
i det hon böjde huvudet bakåt
för att tydligare se det
nalkandes
gled
kapuschongens midnatt
ned
över
hjässan
nackens mjuka böj
hon slöt synen
in i bröstets källa
hörde isarnas råmanden
släppa
splittras
leende såg hon barnen lägga
pusslet samman
alltmedan väggarna skimrade
cinnober
given av eldstaden
och smeden sände klanger vida
in i hjulmakarens händer
synen
hon slöt den
till att minnas
all detaljrikedom
den sagan förtäljer hon
näri kronan ikläder sig bladen
näri vinden
lätt krusar
spegelns ytberöring
och
tystnaden
viker ut
dropparnas blad
i regnängen
dansar de
tärnorna
vingarna är långa
vita
mantlar
lyfter
den sovandes
oro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar