denna natt
sluter trädet
med den vita stammen
trädet med den vita stammen
vars rötter ömt håller sjön
detta träd
sluter denna natt de
städseröda bladen
vänder ansiktet i djup begrundan
in i sjöns stämma
stämman vilken talar
tystnadens
ord
trädet lyssnar till berättelsen
om kvinnan
vilken
andades
andas
liv
kvinnan vilken de stängde in
instängde
djupt i grottan
och denna grotta
denna kvinna
lever i var och en samt i allt
hon hör dem förneka
den de är i allt
mjukt knackar hon på grottans
port
och mörkret sänker sig ned
in över deras axlar
rann likt svart ebenholts
nedför deras
ryggar
in i dem viskade hon mod
viskade hon
stjärnor faller ned
in över er
så tänd detta mörker med gnistan
vi skänker
öppna din knopp människoblomma
tillgiv mig andningsluft
detta hörde trädet
med den vita
stammen
vänder ansiktet sitt
in i de övergivna
gårdarna
tempelgårdarna
susar
trädet
hör
hör hennes puls
hör pulsens mjuka slag
mujka tassar
katten
spinner garnet
silkestråden given
ur moderns
hand
hon vilken väver näten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar