kanske visheten
är instigandet i tystnaden
inväntande
vindens stämma
pollen pudra din
hud
varför söker du
tysta närvaron
släpp närvaron
fri in i lugn
vishetsblad
säg mig vad är
ett vishetsblad
finns ett sådant
blad
undrar en av
alla bidansknoppar i fruktlunden
barken ännu
bärandes vinterrock av mjukmossa
ler mjukt ändå
av ålder knarrande
vänder grenar in
i solvinden
varvid knoppen
spritter till
trädet
hemträdet manar
lugn
vänta än en
stund
nätterna bär
ännu ej värman
snart knäpper
jag av oss vinterrocken
snart viker
solfingrar ut ditt hölje
jo
vishetsblad
finns
du är ett av dem
jag
är jag ett
vishetsblad
ett sådant blad
ett sådant där
blad jag har hört dem eftertrakta så
visst är du det
lilla vaknandeknopp
visst är du det
du bär ju hela
trädvandringen i dig
men de
de talar om
skrivna ord
ord kallar de
visheten
samlade ord
utanför sinnen och tankar och medvetande
så säger de tyst
till alla dessa samtidigt hur ska de då kunna höra
det vore ju
det vore ju att
säga till alla bladen här att vara tysta utom ett
och hur skall då
livet verka
trädet
hemträdet ler
mjukt
så är det
så är det lilla
vaknandeknopp
så är det med
visheten den verkar i allt vilket är fritt ur hjärtrymd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar