det var
en gång
är en
gång
en liten
virvelvind
virvelvinden
tindrade i luften
ja det är
en gång ty den gången är krattad i flerfaldsströmmar.
den
upphör ej den börjar ej den helt enkelt är.
den lilla
virvelvinden hade en gång levt i ett dammkorn trodde de att det var.
de vilka
viftade bort det där kornet.
det enda
de kunde se var ju
hur
dammkornet liksom suddade sikten av det blankpolerade.
den
blankpolerade ytan.
så de tog
en trasa eller det liknade mer plymer och viftade undan dammkornet.
det
pirrade i dammkornet av en ilanderädsla.
var inte
rädd allt är väl lilla korn.
hur kan
allt vara väl nu är jag ju hemlös.
var inte
rädd allt är väl lilla korn hur skulle du kunna vara hemlös.
utan hem
sant är att du ej är av cement ej heller av murbruk
mur och
bruk cement.
fogad är
du icke heller
meningen
din är det ej
och det
är väl vackert med mur och bruk och cement
mur är en
skyddande växt
bruket är
av sand och bränd kalk
cementen
är ju kornig
den med
lilla
korn
hör du
hennes hjärtas sång
hör du
vulkanerna andas
hör du
ser du
askrosor sväva
ser du
ängen med maskrosors ljus
ser du
ser du
hur
tunnorna snurrar
lilla
korn
lilla
korn
snäckor
andas kalk
kalken
brinner
ser du
sanden
stenarna
betong
be
bedja
se öarnas
utspridda pärlband
de vilka
svävar i havet
bär
sköldar
be
tonga
hör
havets sång
betong
cement
ser du sedimenten
sjunka
sjunka in
lilla
korn
sand
hand
i hand
var inte
rädd lilla dammkorn allt är väl.
muren de
reste var deras egen syn
bruket de
brukade var polerat och välstruket luktade instängt.
murar
kanske inte kan byggas med ruttnande cement
murbruk
ändå var det den lukten vilken steg
så det
var välan bra lilla dammkorn att du satte dem i rörelse
bra, hur
kan det vara bra vart skall jag ta vägen
allt är
ju enormt stort här
vänta hav
tålamod lilla dammkorn du skall se
du har
kanske gjort en rispa
en
springa
öppnat en
strimma i deras syn
lukten är
en annan nu
inte
fullt så
stillastående
dammkornet
lyssnade
till vem du nu än är
än är vi
viskade stämman
än är vi
är än
dammkornet
det lilla
dammkornet kände en hand läggas runt
en hand
ett mjukt välkomnandetäcke
och
somnade lugnt in i dröm.
dammkornet,
det lilla dammkornet drömde ej slutna rum
mer öppna
vidder landskap skogar ängar berg
slutligen
suddades allt ut av virvlande rörelser
vindarnas
virvlandedanser
dammkornet
kände hur
hur
handen
täcket
liksom löstes
kände hur
det steg upp
och bars
bars av
vad
stämman
hördes åter
var inte
rädd lilla virvelvind
allt är
väl
virvelvind
du sade
att jag är ett dammkorn
eller
kanske var det ett sandkorn
eller ett
korn
korn vara
det månde
så sade
jag så är det
du har
bara krupit ut ur kornet
det var
en gång ett korn
detta
korn är
är
skådat
har du vyerna av det stora i det lilla
var inte
rädd lilla virvelvind
låt oss
följa det du såg
nu kunde
den lilla virvelvinden svagt ana röstens gestalt
vindmoder
virvelvindsmoder den du är
virvelvind
i denna stund vilandestund i annan
allt är
vi, vi lyssnar till jordens stämma.
stundtals
har jorden behov av vår rörelse
andra
stunder har jorden behov av stillhet för att utröna sig själv utröna sig själv
kamma
sitt långa hår kan vi säga, mycket fäster i detta hår
det är en
gång ty den gången är krattad i flerfaldsströmmar.
den
upphör ej den börjar ej den helt enkelt är.
den lilla
virvelvinden vidgade ögonen slöt frågorna in i svaren
kan vi
vila en stund moder vind
vila vad
är vila lilla vind
vi vilar
egentligen aldrig
vila är
ett vackert ord
vilket
öppnar vägar för blommorna
vila
förtäljer oss när vi skall utröna oss själva
var i
livets andning
så låt
oss vila
stilla
alla intryck
avtryck
spår
vilka fästs i våra strömmar
låt oss
polera dessa pärlor in i klarnande samt släppa dem in i hennes meningsjord
skall vi
inte behålla dem de blir ju så vackra när vi putsar dem
minns du
var du var trasan vilken for din rädsla
den lilla
virvelvinden mindes och begrundade svaret
dessa
pärlor var de verkligen mattade vi mötte dem alla mottog samt gav
de var ej
slutna de är vackra nu och de var
så är det
lilla virvelvind i är
så har vi
putsat dem in i klarnande
du hör
dessa pärlors stämma
alla
stigar
spår
pärlor är
intryck
det finns
inte skillnader i stora tunga små lätta
de sätter
spår
så låt
oss bädda in dem till spirande
vi mottog
mottogs de gav vi gav
det blir
en vacker trädgård lilla virvelvind
den lilla
virvelvinden såg vida
såg allt
öppnas
stördes
ej
av
minsta
sus
av
brusande orkaner
vaggades
i moderns ömhet
slumrade
drömde
igen
igen
vägen
allt
slätades ut
skogar
berg marker
landskap
öppna
vidder stod kvar
i
förstone såg den lilla virvelvinden
grästuvor
här och var
tuvorna
blev strån
slutligen
bar mark
ännu
syntes fåror av glittrande floder
floderna
vred sig i smärta
drog sig
åter
vart far
de
moder
vart far de
varför
drar de sig undan
var inte
rädd lilla virvelvind
allt är
väl
se
vägen
den lilla
virvelvinden såg inte vart floderna drog sig undan
upplevde
blodet liksom frysa
ådror
frysa
dras
samman
den lilla
virvelvinden frös
huttrade
värmdes
av moderns vakandenärvaro
såg öppna
vidder
här och
var
fåror
det
vilket är i det vattnet dragit sig undan
djupa
fåror utan växtlighet
här och
var blottade stenar
annars
mest
fåror
blottade
marker
lidandemarker
den lilla
virvelvinden hörde moderns stämma
var inte
rädd lilla virvelvind
var inte
rädd
allt
måste rämna för att resa
allt är
vi, vi lyssnar till jordens stämma.
stundtals
har jorden behov av vår rörelse
andra
stunder har jorden behov av stillhet för att utröna sig själv utröna sig själv
kamma
sitt långa hår kan vi säga, mycket fäster i detta hår
varsamt
väckte vindens moder den lilla virvelvinden
låt oss
vandra in i dessa fåror
lyssna
till innerväggarnas stämma
lyssna
till jorden
så gjorde
de
varsamt
steg de ned
in i
fårorna
den lilla
virvelvinden upplevde ej smärta
mer ett
välkomnande mer glädje av deras närvaro
med ens
såg den lilla virvelvinden vägen
nu hörde
den lilla vivelvinden
närvaro
av
av
virvlande rörelser
vindarnas
virvlandedanser
modervinden
ler in i den lilla virvelvinden
möt dina
fränder låt dig bestiga vägen din
de bugade
i kärlek in i jordens händer
steg upp
och modern släppte den lilla virvelvindens hand
och
vinden den dansade
rörde upp
moln
sandmoln
ty en
öken var de i
av vida
öppna vidders visdom
blottade
marker
den lilla
virvelvinden hörde sanden
en gång
brann eldar
vi brann
stigna ur
jordens inre
eldarna
brinner än
är än
än
är
eldarna
vi stod
liksom berg
kristallberg
till gagn
för färderna
vi stod
liksom pyramider
kristallpyramider
jorden
bad oss näri helandet skett
näri
slöjan lagts
att åter
sjunka in
hon reste
lät
stenar regna av sand
det
folken nu såg
var samt
är
pyramider
av sand sten
berg av
sand sten
vi håller
dem i våra händer
så lilla
virvelvind
nu öppnas
din väg
tag denna
sand
till
berget vilket växer vid västanfloden
låt denna
sand virvla mjuk
falla
likt damm
för att
ständigt stiga
du vet
kornens väg i ditt inre
du ser nu
flodernas vägar ur hav i hav
och den
lilla virvelvinden for i ett moln av damm
sanddamm
till berget vilket växer vid västanfloden
de nätter vilka andas mörka
nattmörka
andas ändå ljusa
de nätter vilka andas ljusa
nattljusa
andas ändå mörka
se denna månnatt
vari molnen höljer hennes kropp
du ser henne; månmoder
ej med blotta ögat kan du se
ändå andas natten silvervitsblå
molnen skingras sakta
det är dom
som
en kvinna lyfter slöjan
i den stunden skimrar hennes
skrud
pärlemortoner regnbågstoner
så är det i den stund havet
stiger upp förenas med andningen
så är det näri allt förenas näri
du förmår se det
gränslösas skönhet
så är vissa nätter
regnbågsskimrande pärlemorskimrande
silverskimrande
och stjärnfolken skrider
skrider med henne
du kanske tycker allt är
stillastående i denna vy
så se närmre se djupare och du
skall se att allt är rörelse
flimrande skimrande tindrande
kanske punktuerad rörelse
fnys icke nu finns det ordet;
punktuerad
punktuerad rörelse även om detta
ej är punkter
det vill säga tankepunkter
tankepustar eller slut
och var du glad att du ej ser
alla dessa punkters rörelser
denna punktuerade rörelse
dagligdags
i och för sig; sluter du ögonen
hårt så att sägandes
kniper samman ögonlocken då ser
du dem i den
komprimerade verkligheten du
åstadkommit genom att just knipa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar