dagen är
solvindsrörelser
i träden höres
fåglar
linda toner
tonerna
svävar
kan ses i luften
tonspår
kanske är det så
att spåren lägges i allt
är i allt
även om vi ej
ser dem tydligt uppenbarade
hänvisad till
hänvisad till
ensligheten
jag själv
du själv
hänvisar dig
du själv
du själv
hör du inte
så upprepa nu
säg nu;
jag själv
hänvisar mig.
är jag en
hänvisning
kan du se detta
hänvisad
ser du havets
enhet hur det skimrar; minns du sången den vackra; så skimrande var aldrig
havet. detta skimrande är ett lugn. en droppe får för sig att stiga ur enheten
och den droppen mattas tämligen snart. kan du se det havet nu gör; det
glittrar, enheten blir i den stunden nästintill självlysande och det sker ty
havets enhet visar droppen hem. så skimrar havet.
ser du trädet,
bladverket. bladverket är skimrandeandning, ett blad får för sig att stiga ur
verket. bladet mattas tämligen snart. vad gör trädet. jo trädet blir nästintill
självlysande, visar bladet hem ur mörkret.
ser du
fiskebåtarna vilka lämnar hamnen, en av båtarna förlorar kontakten med de
övriga båtarna. båtarna far hem en båt är kvar. vad gör de hemkommande i
fiskebyn. de tänder lanternor i alla fönster för att visa båten hem. så sker då
någon gått vilse, enheten visar vägen hem genom att förstärka det så kallat
samtagna ljuset. så är havet trädet fiskebyn lanternaandning.
de hänvisar
vägen hem
och vill du ej
vara hänvisad så se detta
du är visad hän
och detta visad
hän är
i hängivenhet
detta hänvisad
kan också ses vara korsordet med rutor lagda, kan vara en rebus med ledtrådar,
rutor delar vilka visar hän, att lösa korsord samt rebusar är för mången en
passion eller en hängivning. hängivelse är vackerkommet ur hänvisad.
så är hänvisad
stigfinnaren eller spejaren om du så vill.
i det hänvisade
kanske det sägs vara en hemlighet gömd
behövs
hemligheter
blir tillvaron
mer spännande så eller kanske rent av skrämmande
vad göms bakom
nästa hörn
hemlighet
är det vår
längtan att uppleva barnets pirrande inför hemligheten
eller är det vår
längtan till att vara speciella
det lästa är
inte alltid det lästa
det talade är
inte alltid det talade
det lästa kan
läsas med färgade glas
med slipade glas
med vinklade glas
den tomma
blicken är ej den blick vilken ej ser. denna tomma blick i detta här är den
blick vilken ser utan attiraljer. en blick vilken innehar förmågan se
källskriften.
det talade kan
talas på så många sätt ofta helt utan källstämma
ofta har
omedvetet eller medvetet staket satts upp med främmande linser
ofta har dessa
staket satts upp i mening av att äga ord, äga talet – det utsagda.
detta vilket vi
benämner källskrift samt källstämma är icke ägodelar
dessa gåvor är
tillviss del de samma
gemensamma även
då de även om de skrivs samt talas i variationer
dessa
källan blir läst
tränger liksom
bakom alla ridåer
löser upp
staketen
och därigenom
löses det som av så många sägs vara en slags ägodel eller hemlighet upp.
i helheten
i allheten finns
bara gemensamma nämnare
och dessa är
sannhet i kärlek
där dessa
denna verkar
finns ej behov av hemligheter
därmed öppnas
alla hemligheter
vilka oftast
används till eller för att bruka makt
den vilken
älskar
uppvaktar utan
rädsla för avvisande
dagen är
solvindsrörelser
i träden höres
fåglar
linda toner
tonerna
svävar
kan ses i luften
tonspår
kanske är det så
att spåren lägges i allt
är i allt
även om vi ej
ser dem tydligt uppenbarade
det är sant jag
kan inte ångra mina vandrade stigar, dessa stigar är vandrade. egentligen bär
de inte ansikten inte färger inte egentligen något ting. de är vandrade och de
borde lämna mig. de lämnar mig inte hur mycket jag än försöker se dem höra dem.
de visar ej ansikten visar ej färger ändå river de och sliter.
ibland försöker
jag se att allt detta vilket river och sliter är fabricerat försöker jag lyfta
fram välkomnandebilder. att ej vara till besvär att ses med ögon vilka ser mig
och inte den de så hett önskade se. och hur skall jag kunna älska mig själv.
försöker se ögonen viska du är älskad. jag ser dem, deras ögon liksom sjunka in
i vrån, flyta bort. genom att så sker förpassas jag in i den vrån; kanske där i
vrån hör jag ögonen viska.
alltid detta,
denna brännande upplevelse
detta skri
vilket tystades
älska mig
låt mig
uppleva
detta
så illa har jag
gjort mig själv därigenom möten
hur skall jag
kunna skrubba bort älska mig
och hur skall
jag kunna älska mig själv
när dessa ögon
bränner
hål
upprepande
upprepande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar