de skriver
tillskriver så mycket vilket är
osynligt
sant är det
då du andas människa syns inte
andedräkten
kanske om du häller färgdamm
kanske andedräkten framträder då
så mycket är ej så kallat synligt
ändå är det synligt
vore ej andedräkten där
jag menar blott
skulle växterna blomma utan den
skulle du resa dig upp
utan den
ja
de skriver spöken andar all
möjligt så kallat osynligt
allt gives den gestalt det ges
så varifrån kommer alla dessa
allt detta
osynliga
en nysning höres
säg mig har du möjligtvis en
näsduk
jag ser mig om
ser inte andra ting än de vanliga
ser ut genom fönstret
det regnar
det första vårregnet
det doftar vår
doftar regn
fåglarna
kvittrar
det går nästan att se bladen
vikas ut
se gräset sträckas
se marken lapa
daggmaskar kryper fram
det ser jag
samt det går inte att sluta den
ena handen
så du har inte en näsduk
så får jag klara mig utan
kanske kan torka näsetippen med
detta pollenkorn
låt mig se
vem är du
jo
så här är det
en av luftens alla droppar steg
för en stund upp ur lufthavet
satte sig helt stilla i din hand
min hand
märkte hade jag icke att handen
min sträcktes ut
till en mark till en stol
till en bädd
allt det denna droppe
luftdroppe just i detta nu
behövde
det var väl snarare så att jag
var den behövande
åtminstone var det detta droppen
luftdroppen hade hört av min
andning
även om jag inte var helt viss om
mitt problem
nå väl
och
i och med et uppdrag droppen
luftdroppen gavs
gavs även droppen ett behov
nämligen min mottagande hand
så
luften i mig sträckte helt enkelt
ut min hand
med eller utan min medverkan
så nu satt droppen
luftdroppen i min hand
och där möttes vi
jag
i häpnad av att kunna se
denna droppe
så klart och
höra
droppen
luftdroppen
öppna sin stämma
det rusar många tankar i dig
inom dig
utom dig
jag hamnade ju i korsdrag
inte underligt att jag kom att
nysa
låt oss se detta vilket förde mig
hit
hur kan du gestalta det vilket är
utanför dig samt inom dig
mig
har du gestaltat till en droppe
så är det nu detta med ande
med själ och så vidare
går det att gestalta
är det möjligt
nu lade min panna sig i sjuhundra
veck
stormarna for vilda i
labyrinternas gångar
och vi lät det ske
lät dem virvla
slutligen lade de sig stilla
först var jag dock tvungen att
binda mig själv
för att jag ej skulle falla
överbord
över relingen
tankarna log
tack
och droppen
luftdroppen
log helt stilla
ja så kan det bli
när allt det du inte ser
sitter vid rodret
just genom ditt stillande
kan vi se
det våra inre öon målar
droppen sträckte sig
jag börjar bli torr
tack för samtalet
u dyker jag in i havet
lufthavet
kvar levde orden
de skriver
tillskriver så mycket vilket är
osynligt
sant är det
då du andas människa syns inte
andedräkten
kanske om du häller färgdamm
kanske andedräkten framträder då
så mycket är ej så kallat synligt
ändå är det synligt
vore ej andedräkten där
jag menar blott
skulle växterna blomma utan den
skulle du resa dig upp
utan den
ja
de skriver spöken andar all
möjligt så kallat osynligt
allt gives den gestalt det ges
så varifrån kommer alla dessa
allt detta
osynliga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar