när tjärnen där i kretsen av de
höga furornas rena stämmor
omgiven
inbäddad
i mossa med skogsstjärnor
sluter ögat
runt över synen
i den stunden sjunker allt det in
vilket bara var yta
hon vandrade i så många år
utan egentliga tag
ekan var utan åror
ekan mer en ekohand
ekon av det icke upphörande bar
stigarna
i buketter
ögonbuketter av varierande toner
ej bundna
det hände att hon satte sig ned i
beskådan
helt tyst i total närvaro
hon beundrade blommorna
följde deras andning
detta ständiga öppnande samt
slutande
utslagen
ej spilld mjölk
utslagna kronblad
slutna knoppar
som
som
är ni maneter i svävande kjolar
ja just den rörelsen
för er framåt
framåt i detta hav av aldrig
upphörande
det var inte så att hon band
buketterna
det var inte så att hon höll dem
fast
ekona
det var mer fladdermössens
uvarnas rörelser
ibland när hon satt i vila
innan beskådan träddes i kraft
plägade hon släta ut kjolarnas
vidd
och så övade hon sinnenas toppar
och dalgångar
slog ej
mer likt denna rörelse just att släta ut
hur var det nu med dessa buketter
ögonbuketter av ekon
hon bevarade dem
det var hennes uppgift
så andades hennes berättarsjäl
innan hon steg in i tjärnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar