jag minns
ringarna lagda. minns hur en fjärilsvind rörde vid mina krumma leder. hur
pollenmoln frömoln stod runt mig. hur fjärilsvinden fågelvinden manade molnen
ned. lade detta täcke nedöver mina rötter. minns hur grenarna sakta slokade
murknade landade löstes. hur stammen jag bar hämtades av skogsfolket. minns hur
jag värmde dem i vinterkölden. jag minns spirandet minns pirrandet i kroppen
minns växandet.
allt detta minns
jag och inser att allt detta minnande giver mig styrka. håller mig ej fast.
allt detta minnande giver mig styrka till växande. ty även minnena av slokandet
vissnandet visar mig hur spirandet lever samtidigt.
så är det
jag säger
vissnande slokande och ändå sträckte jag mig in i livgivande belivande.
och alla dessa
minnen stiger faller
faller och
stiger
genom dessa kan
jag säga till dig mitt barn
vissnandet
stiger ur slokandet
slokandet stiger
ur spirandet
och alla steg
däremellan är likt dropparna i andningsluften
alla dessa steg
är de vackraste blomstergirlander
och allt detta
vackra
alla dessa
pollenmoln frömoln
lever i dig
så i mig
utan att hindra
dig
mer i stärkande
av din vilja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar