fredag 1 maj 2009

1 maj

Skymnings hustrur

Hon steg in i tavlan
Blev bilden av alla skönheters skönheter
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek

Hon lärde sig måla sitt ansikte
ett ansikte är ett ansikte

hon skolades till att bli alla konsters rörelse
hon målade sitt ansikte icke för att dölja sig själv, för att värna om sitt själv

Hon målade sitt ansikte till bilden av alla konsters skönhet.

Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga

Vid varje möte steg hon ur ramen
förverkligade skönhetens rörelse

Mystikens blomma vandrade över handsnidad träbro
Gyllenfloden dansade under
Vingar dansade runt
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon ställde sig högst upp på klippan

Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga

Hennes hand, vindhand
Gav doften fri
Hon själv steg in i luften
Var honom alltid nära

Till slut
Fick hon möta
Mans närhet.


Du såg en film om en Geisha; dessa väsen kan ses med västerländska ögon, förståelsen eller snarare insiktsfullheten försvinner då sin kos, det blir en tankeform vilken inte har med Geishans ursprung att göra.
Den sexuella aspekten var icke den största.
För länge sedan såg du en film om Kung Fu, våldsaspekten var icke den största.

Dessa barn ”såldes” till eller gavs bort/ till läromästare eller skolor. Gavs bort eller såldes av föräldrarna/de jordiska föräldrarna, denna gärning ”räddade” föräldrarna, de räddades ur en svårighet, samtidigt räddades barnen, de fick en fridsstad bort från fattigdom eller stundande fattigdom.
Barnen gavs hård skolning, ändå fylldes ögonen av inre lugn.
Krigarna övade varje rörelse till dans, krigsdans i flerfaldigandet, i flerfaldiga plan.
Med Geishan var det sammalunda.
Geishan skolades till behaglighet, till överlevnad,
De hade stort inflytande på mannen.


Det är sant dotter, åter träder narren fram inför dig.
Långt bak var geishan mannen, narren.
Den sanna narren är icke det människan benämner narr,
Narren är visdom.



Skymningshustru

strimma
in i natts mörker

ger kärlek
till
runt

make i kärleks ring.
*
Skymningsblomma

negligerar sig själv

i skiraste slöjor

smeker strimma i natts mörkerdjup

hon tillåter honom

ana sitt själv

ger honom
ljus
*
Skymningsblomma omfamnar gryningsblomma

hon ser dem
han och hon
de omfamnar varandra

skymningsblomma väntar

tills
sorg
trötthet
omfamnar hans steg

skymningsblomma berör honom
till ljusfamn om gryningsblomma

ser dem vandra uppför alltarets gång

från hennes öga
stiger droppform
tår
vidgas

skymningsblomma bäddar runt hjärta inför nästa nöd
*
Skymningshustru

strimma
in i natts mörker

ger kärlek
till
runt

make i kärleks ring.

”varför tvingas ett väsen att ljuga”
Gång på gång har vi talat om att stiga in.
Detta, denna nyuppstigna blomma, lutar huvudet mot/till bröstet.
Bilden är en vänstervriden spiral då du ser den framför dig,
för att tydliggöra bilden kan du se en stjälk vilken lutar sin knopp nedåt, i vänsterprofil, du vandrar från mitten ut,
ned in i denna till höger liggandes spiral, i högerprofil, spegeln, vilken leder inåt.
Rörelsen är evig
Då väsendets övre del inte synes, inte tillåts att synas tvingas väsendet ljuga för sitt själv, för andra.
Lägger du så spiralen inom dig, blir vandringen i den övre ”vilandes” till höger och speglingen blir till vänster,
Evig vandring till liv.

Beskådar du bilden, står utanför,
Blir det en negativ så kallade dödsspiral.
Den övre blir en dödsspiral, stiger du in i den blir den en livets spiral
Det blir livets spiral.

Barnet dansar alltid ringdans lättare åt till höger, medsols in i livet
Stiger du in i spiralen blir den skådande svar
Stiger du in i dessa speglande spiralers rörelse, blir de en stående lemniskata.



Ljuskälla
Kanske för andra, till andra.

Vara ljuskälla - för mig själv - jag, den är minimalistisk
för mig själv, där råder ofta smärtas sorg

Ljuskällan för mig, är i igenkännandet stor.

Ljuskällan har skolats länge, att bortse,
se bort från sig själv
Harmonin är i det inre, i sitt själv,
är vit sol, vit opal, vit ros.
Ljuskällan har skolats länge att se bort från sig själv,
Bortse ifrån sig själv är icke likvärdigt med att se bort från.
Din upplevelse är att det snurrar nu; det vi visar är:
Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga

Du är skolad till geisha, du bär en slöja över ansiktet, vi viker undan den då tid är.

Den sensitiva själen känner alltid den förväntan vilken lever runt denna.
Den sensitiva själen är själ är ande, lever i stor sorgsmärta då den icke klarar ansvaret, vilket här är att svara an till.
Denna själ är barnet,
Andesjälvet, mittsjälvet, sittsjälvet.
Detta är inte tagarens roll det är sensorers känsliga vetande.
Sensorer,
Rörelsesensorer känner av, vet med exakthet,
De larmar.
Ljussensorer känner av stegen, öppnar stänger dörrar.
Detta är inte tagarens roll det är sensorers känsliga vetande.
Det denna själ upplever är solstrålar, alla solstrålars solstrålar då den omfattas av mänsklig omtanke: det du så ofta benämner; jag längtar efter en famn, jag vill krypa in i en famn och bara vara stilla.
Vad ser du dotter,
”jag ser en mansfamn
Den är blomkronan
Jag lägger mig i den
Den ger mig trygghet
Genom den tryggheten är jag
Kan jag vara
Solögonens silver;
Ljuskälla
Uppväckandes kärlek
I tillvaron.”
Du känner,
vet att den famnen borde räcka med att vara gudomen,
Det borde räcka med att den är gudomen.
Dotter, du är bland människor, du har behov av, vi vill att den famnen, den mänskliga är runt dig, svara till denne;
Den utvalde har skadat dig svårt, hans ögon darrar i rädsla,
Stängda ser de endast sig själv.
”jag ser denna mansfamn, mansblomma, jag lägger mig i den,
Jag ser de högas händer runt denna mansblomma,
Det är blomma i blomma.
Underbart vacker bild.”

Såg dem


Sväva


Kärlek


Högt upp



Vingar vida

Snuddade
lätt

Vid

Varandra


Hörde

Vemodssången

Nu

Ljus



Såg dem

Sväva cirklar

Om

Varandra

Högt
Upp

Svävar

De

Kärleks ringar runt

De

Fann varandra


Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
...

Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.



Solstrålar

väver runt naken hud


Ömsar


Rullar ihop sitt själv


Somnar i mossans liv.

Inga kommentarer: