10 maj

stilla rörelse
vindsånger
sveper om
lyfter
cirklar
dansar
träd följer rörelse
blads linjer andas
gräshav böljar
blommor
ler
moln seglar
stilla
…
Negativitetstanken är beroende av posivitetstanken och tvärtom/omvänt.
Negativitetstanken styr stegen in i posivitetstanken.
Livet förmår inte att alltid vara i negativ andning.
Detta blir dina så många gånger utsagda ord: har du tråkigt, det är bra att ha tråkigt. Sätt dig helt stilla och ha tråkigt, känn tråkigheten uppfylla dig.
Sakta märker du att tråkigheten får vingar,
Själen rör vid dig med rörelse.
Den negativa tanken är där för att du inte skall somna/insomna det vill säga vaggas in i den falska tryggheten.
Böj ditt hjärta in i himmelssfären
tag emot
kärlekens visdom.
Vi sade att livet förmår inte alltid att vara i negativ andning. Denna mening kan läsas ur många vinklar.
Dels finns vinkeln av uppgivenhet, livet känns/upplevs vara negativt, besudlat. Det sker aldrig en ändring, därför ger jag upp, avslutar vandringen genom egen hand och det sker vilket ni benämner vara död; jag dör. Uppgivenheten kan även leda till att livet sätter sig ned, sluter armarna om sig och bidar i hopplöshet. Det kan även vara att livet sätter sig passivt ned och väntar ingripande från ovan eller utifrån.
Livet förmår inte att alltid vara i negativ andning.
Från en annan vinkel innebär denna mening att livet inte orkar andas negativt alltid/evigt.
Ur den aspekten kan naturligtvis livet även här ge upp, vi avser dock inte detta. Det är mera att livet reser sig upp, agerar inte aggressivt, mera lugnt seende, bevakande de egna stegen. Det är bilden du skrev då du mötte orden: botten utan botten.
Ser havet, känner sjunkandet, ser bubblor stiga, känner andningssmärtan, lungornas upplevelse av att spricka, känner även livets vilja.
Sjunker sakta stilla med, studerar nu bubblorna, var och en bär bilder inom.
Själen längtar till rörelse, själen vet det kroppen/gestaltkroppen inte vet. Själen vet andens ljus, nu sker det:
själen längtar till rörelse till liv att fullfölja, stampar nu ifrån, därigenom sker uppstigandet.
Se bilden av Delfinen eller Valen, de delar vattenytan,
känn ljuset omfamna dig.
Botten utan botten.
Vad är detta, vad är denna innebörd.
Botten utan botten.
Det kan naturligtvis vara en negativ bild, det är en mycket vacker bild.
Denna bild innebär att slutpunkten har upphört, bilden är levande rörelse, den är inte ett slut.
Åter är vi i havet.
Du är i havet, du sjunker sakta, du vet under hela denna färd att du är omhändertagen, du följer med.
I livet kan det vara så att livet har en botten, upplevelsen är att då du nått dit kommer du inte längre, du är i graven.
Vänder du bilden ser du att livet har en botten, inte en grav eller en kistbotten, snarare är det så att livet har en grund, en flerfaldigad, mångfaldigad grund. Den grunden, meningen är oändlig, den har en botten vilken ger dig trygghet. Denna botten är marken trädets rötter är i, det är den mark/den sfär/den botten vilken himmelsvisdomen blir jordevisdoms vishet inom.
Naturligtvis flyger din tanke nu med bottensatser, vilka är grums, du ser att livet är botten och visst kan det vara så, det kan vara tråkigt också vilket är botten. Följer du nu med strömmen inte emot den. Följer du med strömmen utan att drabbas/gripas av panik sker det; du märker klart och tydligt att då botten är upplöst kommer du längre ned, djupare in,
Är detta negativt, sorg smärta olycka depression vi talar om.
Inte alls vi avser att vandra djupare in i livets sannhet.
Botten utan botten.
Är en oändligt vacker bild, du möter din älskade, livet ni vandrar tillsammans ni drunknar i varandra,
det är att kliva ur ägandet
det är orden:
var är du mitt hjärtas sång
jag är där när du ropar svarar vinden
hon steg in i tomheten tystnadens mantel föll i mjuka vågor in över
du är inte endast här för leva du vandrar din dröm
passerar
är slöjans smekning är ljusstrålen är droppen är kärlek
varför söka gripa fast det vackra
när du är redo kommer jag till dig livgivare
jag stiger in i vindarna är vindarna strömmar lever böljar smeker
jag stiger ut i ickesolen
var är du mitt hjärtas sång känner dina händer beröra dina läppar snudda vid
ser sandkornen gnistra dina ögons ljus är hos mig
du lyfter mig in i tomhet
jag böjer mitt hjärta in i himmelssfären
kärlekens
visdom.
Är den älskade personifierad, inte alls den älskade är livet allt livs liv, barnets utforskande lekande sinne
sant
lekande sinne
lärandets steg till sant liv.
Så skall även de älskande leva tillsammans.
Vi väljer att inte personifiera, tala man kvinna, kvinna man här, ty på det sätt de lever tillsammans skall deras gärning, alla livs gärning vara i det ”dagliga ”skeendets alla beröringar, möten.
Orden du skrev i ett brev är sanna:
(brevutdrag):
min upplevelse är mycket stark av att bilder görs färdiga före ett eventuellt möte.
Då detta sker är det inte den du möter du älskar utan den bild, den färdiga bild du gjort.
Då den bilden avviker från den bild du målat stiger striderna fram.
Alltet är fyllt med kärlekstörstande hungrande,
så mycken gråt
smärta
de vilka är utanför det vilket benämns vara det gyllene snittet, får inte ges inte tillträde.
kärleken söker sig inte bort,
den är ursprunget,
meningen är alltid levande
den färdiga/gjorda bilden ställer till virvlar.
Vattenfallet visar,
Molnen visar,
Visar klart och entydigt polerna.
Planen planerar livet skrev du.
Den mänskliga planen planerar livet.
Varför inte istället med insikt se den stora planens skönhet.
Albatrossens vingars skarpa Örnblick.
Den stora planen är inte perfekt och är perfekt. I den världen är acceptans. Olikheter blir likheter.
Ni bygger era kroppar,
målar lager på lager över,
förskönar,
oljar in,
smörjer er själv/ert själv och andras blick.
Oljar in era kroppar så pass att då omfamningen läggs runt er, åker ni upp likt korken ur flaskan, väloljade blixtar. Det är inte blixtar utan snarare en kropp. Se framför er marknader, det fanns en stor kanon, i den steg en människa in och sköts iväg, ungefär så ser bilden ut. Eller verkan av katapulten. Då den utlöser är det för att rädda liv, det är inte fallet då ni glider ur greppet här.
Orden är väsen har vi sagt,
kroppar,
ni smörjer även ert munläder,
orden flyger likt väloljade kulor,
skarpladdade vapen med förgörande kraft.
Den stora planen är inte perfekt och är perfekt. I den världen är acceptans. Olikheter blir likheter.
Ni bygger era kroppar,
målar lager på lager över,
förskönar,
oljar in,
smörjer er själv/ert själv och andras blick.
Se så vacker jag är.
Ni söker perfektionism in i den minsta detaljer, i era yttre betraktelser.
Så till den grad att ni aborterar de liv vilka icke motsvarar er förväntan, er bild av perfektion.
Ni stryker ut varje stråk av det vilket faller utanför er färdiga/gjorda bild.
Stryker ut de strofer vilka bringar verklighetens/oändlighetens eviga skapande skönhets vilja
Vattenfallet visar,
Molnen visar,
Visar klart och entydigt polerna.
moln seglar stilla dröm det är en vacker gest stilla rörelse gest
liv viner virvlar - förbli stilla seglande medföljande visshet.