17 maj

Dotter
vi transformerade mängder av ord till dig under ditt renskrivande igår, alla byggde på begynnelsebokstaven e.
Visst är det belysande, bokstaven e för till samling i det inre.
Rörelsen vandrar utifrån, utifrån, inåt,
Transformera är ett vackert ord, det är ett omvandlande av till.
Vi transformerade mängder av ord till dig, omvandlingsbilder.
Vi gav dig det yttre för att omvandla till det inre;
så kom orden denna natt:
Sök stillhetens frid i det yttres inre.
Denna natt kom ännu ett ord;
enklant
enklant, vad är detta ord, det leder dig direkt till att se den gängse betydelsen: en klant. Det vill säga en bortgörande faktor, ett liv gör bort sig.
Bortgörande är en handling vilken leder bort.
Ser du ordet enklant, ser du även bilden av en enhet,
kärlekens händer omsluter bortgärningen.
Vi ämnar inte stanna vid detta ord, et är ett ord att smaka på eller till. Ditt barnbarn sa visa ord denna morgon, Inte fastna i jorden.
Ni ser så ofta ned på gärningar och säger gärningens händer vara klantiga.
Att uttrycka detta är att vara fast i det jordiska.
Nu har du två viktiga strömmar:
Sök stillhetens frid i det yttres inre.
Inte fastna i jorden.
Därifrån vandrar vi in i gårdagens bilder.
Vi sade att det finns många solblommor.
Vi skall nu se dem i andra perspektiv; är de ogräs eller inte.
Vi sade igår att de lätt suddas ut.
Vi väljer två växter; Maskrosen och Kirskålen.
Dessa är enastående, givmilda händer.
Du vandrade i djup sorg,
du utslungade att dina steg är dubbelt förbannade,
djupt förbannade.
Det virvlar smärta runt dig inom dig till dig med dig inom dig,
det är turbulens,
ditt liv känns mer eller mindre verkningslöst,
löst ur verkan.
Du upplever med all rätt att du befinner dig i en flygplansmotor.
Att du slits i stycken i en rasande fart.
Du såg Maskrosorna och Kirskålen.
Samtidigt såg du en stor gräsklippare komma körandes, inom dig såg du dessa vida käftar, de ”vrålade” tuggade/slet av gräset, blommorna allt, grässpillet, växtspillet dansade runt käftarna, liknande grön fradga.
Du sade,
så låt då mitt liv förgås.
Dotter, fastna inte i jorden,
sök stillhetens frid i det yttres inre.
Visst är det så att dessa växter av många ses vara ogräs. Visst är det så att de lätt suddas ut och nya växer upp. Visst är det så att då gräsklipparen smeker markerna blir dessa växter mindre och mindre.
Det säger inte att de försvinner.
Allt är ogräs vilket tar över det verkliga livet.
Kultivering är allt livs behov,
Kultivering,
transformation,
metamorfos,
Du vet av erfarenhet att då du rensar markerna från dessa ”ogräs” är det endast de ytliga rötterna du når, rensar du så under fyra år är de borta, tror du.
De sover stilla frid, ty de är djupt förbundna med den djupa modersstammen.
Reser du bort från markerna, eller låter bli att rensa – förvånas icke, de återvänder.
Då du inte gräver dig djupt ned och når den tjocka roten blir dessa växter fler och fler.
Det människan borde se är att de förökar sig eller är i stor myckenhet under vissa skeenden, då det behovet avstannat sjunker de in i drömsömn.
De är inte borta, de väntar på retningen, tillsägelsens behov; res er.
Båda dessa växter är helbrägdagörare,
helare
ljusgivare.
Ser du dotter,
roten är där,
modersstammen är där, alltid.
Den säger;
fastna inte i jorden
sök stillhetens frid i det yttres inre.
Enklant,
enkant
en kant
en kant är inte, går inte att likna vid en enkant.