30 april

De fann jorden,
De sökte
De fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till.
De fann jorden, de sökte, de fann oss.
De gav oss språket att tala,
Med, för, genom, till, i.

Dotter,
De vandra över skogar och slätter,
De vandrade i skogar och slätter,
De vandrade med skogar och slätter.
Deras händer berörde utan att känna livs liv.
De vandrade i evinnerliga tider,
De tider vilka ligger utanför inom den mänskliga tiden.
De var så vackra, oändligt vackra,
De är vackra inom er.

De var gestalt och ickegestalt,
Form och icke form,
De var i rörelse i formen.
Är rörelse i formen.

Deras hy var kristallers rena yta,
Ljuskimrande,
Låt oss säga; Kristallens rena glas, därigenom växer bilden fram,
deras hy var kristallens rena glas,
Blodets strömmar syntes,
Rubiners färg, blå safirers färg, violljus,
Lymfbanorna i smaragders gröna färg,
Skiftande,
Skiftande
I varandra uppstod prismas liv,
Prismas liv, detta vilket du skriver vara regnbågsfärger.
Deras ögon är skimrande ljus,
Djup visdom,
Fridslugn,
Fridsro,
Skimrande blå mantlar av godhet höljande omgivande
Omfamnande allt de mötte.
Aum är den rätta klangen av deras ögons ljus
De omfattade, omfattar allt de möter
Deras mun var är purpurvingar
Doftande rosenolja
Deras ord,
Deras händer,
Livgivande skålar
Deras fingrar ljusströmmar
Deras fötter trådar bäckflöden
Kvinnorna bär, bär skira slöjor
Långa svepande stillhet,
Männen bär höftkläden, skira
Långa svepande stillhet
Gångens stolta resning
genomsyrad vishets visdom
kärleks ljus

Allt vilket möter dem är de

Deras hår är silvervitt ljus
Runt dem skimrar guldstoff
De andas ut stjärnstoffs regnbågs färger
Guldbestänkta kopparbestänkta silverljus
Gestalterna
Formerna
Andas
Vidgas
Förtätas

Vid varje inandning är de duvblå
Vid varje utandning är de stoff
De befinner sig alltid i
Inom
De förtätas
Göres synliga
vid behov i långa vida skeenden
de är gestalt och icke gestalt

De sökte länge

De fann pärlan

Jorden

Såg dess yttre
Såg dess inre

Lade händerna runt
Lyfte den ur mörkret

Varde ljus tillsade de pärlan

De fyllde pärlan med liv
Varde liv tillsade de pärlans inre

Så är varje människa en pärla

Yttre gestalt
Inre liv

I begynnelsen var ordet

De gav oss språket
Att tala

Fader och Moder;
Faderssjäl, Fadersande
Moder och Fader;
Moderssjäl, Modersande
Världssjäl - Världsande
I alltet över allt i allt
Lever ordet.

Detta är singularis och pluralis,
Detta är att anpassa passa in ansiktena i varandra,
Detta är ceremonimästaren,
Nämligen; den Store Andens Ande.

Varje människa, varje levande väsen är beroende av ett skal, en kärna.
Detta dels för synliggörandet, dels för berörandet.
Ser du knoppen, den är ansiktena vilka passas in,
Låt oss säga; dess inre lägges i ”skuggljus”.
Skuggljus, knoppen är en elliptisk form, en oval, en fallande nedstigande uppstigande droppe, droppform,
Yin och Yang.
I varje åder, bäckåder strömmar liv,
Livsblod
Detta strömmar för att väsendet skall lyckliggöras.