16 maj

Blicka djupt in i det inre.
Överallt i den mänskliga världen finns det solblommor, lockande frestande affischer.
De är där på ytan, de lyser talar till. Berättar om skönhet om lätta steg om, om, om.
Det behövs inte mycket för att de skall svepas bort, för att återvända i nya former vilka inte är nya.
Du finner det märkligt med dessa ord.
Vi har under dessa dagar talat om, berört vikten av att inte vända ansiktet in i den egna jordiska kroppen.
Så är det.
För att levande inse vad kroppen är, vad livet är.
Erfordras det att du vänder blicken utåt in i andens andning för att medvetet veta och då vända ansiktet inåt.
Ty då du medvetet vänder ansiktet utåt, blir ett med livet inom alla dessa symboler till av liv, då blir du anden, anden behöver; har behov av fysiska kroppar för att se veta levande vetande känna dess paradisiska skapelse.
Ty joden/jordesfären är en paradisisk skapelse,
Huden är så mycket mer än hud, din hud svarar inte till vilken beröring som helst.
Din hud är andningsorgan, är en mantel, en skimrande blodsmantel.
Huden är eskatologi,
Livet eklateras.
Du skrev på en lapp;eklastik,
Hur är att vara eklastik eller ecklesiastik , det är att vara prästerlig.
Vad är att vara sant prästerlig; det är att övergå från subjekt till objekt,
det är att var objektivt älskande,
vilket är att vara befriad från begärens lockelser eller begärens beroendeframkallande,
Det prästerliga i människan är eskalerande och leder till ett varande vilket är enklitiskt, detta i sin tur är att vara en vad – en ekvilibrist.
Det går inte att vara ekivok i detta, ty då du svarar till ditt själv, ditt andeväsen är du en och befinner dig i, är eskatologi.
Det är att vara stilla uppmärksam att inträda i varje ögonblicks balsal, det är att upptäcka de ”minsta” detaljernas samhörande med helheten, det är att urskilja och att avskilja det vilket icke hör till din levnadsström.
Det är att vara ständigt uppmärksam ekvilibrist.
Det är att vara ständigt medveten, vaken i.
Ser du, genom detta blir varje andetag, ande, du blir symbolisk.
Genom detta lever du i total besinning; du lever i utjämnad ström,
Det gör att din upplevelse stegras, lugnstegras, det är den fullkomnade extasen.
Det är att vara molnet.
Vara still i virvelvindarna,
se sannhetens liv uppenbaras,
i tåren skönja, det du skrev;
Ser du de gröna löven, se solen smeka dem,
se linjernas skira nerver
linjer
dessa linjer är hela trädets blid är alla livs linjer
Se spindelns nät
se silverpärlor
kristallpärlor klara
klingar
allt är
i allt väver sannhetens drömmar
En av de vackraste drömvävarna är din
skimrar
soldansminnen
löv risslar
rasslar
vinds stillhet sveper om
Koltrast lyfter slingor av
soldans
sjunger
överallt i dessa bilder lever rörelsen,
hennes fingrar
se henne sitta under trädet
med trädet
i trädet
vid havet i stranden i bilden
hon håller strängainstrumentet i sin famn
hennes fingrar
berör silversträngar
rörs till liv
rörs
till
liv
Hon berör strängarna
retar till rörelse
klanger är
ett moln
klangmoln
de
skimrar
vibrerar
din hud retas inte av vilka fingrar som helst
luften andas klanger
hon spelar
berör
allt blir stilla
då
träder gestalten fram
den gestalt
klangerna har skapat
Sant skapande träder fram ur det redan skrivna.