15 maj

Den andliga människan,
andemänniskan är symbol,
ser symboler i allt/allt livs symboler.
Symboler är en liknelse,
en levnadsbild är icke detsamma som, som.
I vetskapen av liv träder symbolen fram, den rusar inte, den skrider fram. Den vet att allt är uppenbarat.
Vet att kroppen är kropp, att då det fysiska varandet vänder ansiktet inåt är det hänvisat till sig själv, sitt själv är det, det är ju egentligen att avskilja sig från yttervärlden.
Vad gör anden för att vetande känna livet, den tränger, vill djupare in i kroppen för att förverkligas. Det är inte det uppblåsta förverkligandet; det är innerligt varmt.
Det är;
du vandrar i skymningen ser skimmermantlar, de så kallade mörkermantlarna, dessa mantlar är skimrande indigo. Konturerna suddas ut, träden är där, du säger ofta konungar och drottningar, bjuder dig handen. Ni träder in i balsalen.
Vad är balsalen, vad är träden här.
Träden är skuggor av sig själva, de är inre liv.
Skimmermantlarna är ”slutna” om de träder in i balsalen. In i själens land.
Skimmermantlarna är anden, är stjärnorna, är alla ljus ljusandning.
Att bli smekt av en ängels hand är detta.
Ängeln träder in i ditt inre, känner vad liv är.
Träden i dagens ljus kan sägas vara en symbol av trädens fyllda liv. I detta skeende är de förverkligat liv. De är kropp, själ, ande och jagvarelser. De har blivit väsen.
Sinnet är inte där.
Vad är det vi säger.
Se det vita arket falla ned framför dig, se pennan.
Rita ett träd viskar vinden. Du sätter dig ned och beskådar träden, ritar av.
Är detta trädet eller en kopia.
Det är varken eller, mera en kopia än ett träd.
Släpp beskådan av trädet, bli trädet.
Hur blir du det.
Du sluter ögonen och ritar, skissar, genom att känna, genom att lyssna, genom att andas med, huden ”vibrera”. Nu sker det; du ritar rörelsen och ur denna rörelse träder trädet fram, djuret fram, vad än du väljer att måla.
I allt detta har du skrivit att sinnet upphör att bli sinne, det blir ett väsen,
Sinnet är varseblivning, sinnena är varseblivningar.
Då sinnet inte känner igen, då omvärlden företes vara abstrakt, egendomlig, det vill säga då efterbildningarna/föreställningar är abstrakta, det vill säga olika föremålen och det vilket egentligen sant talar till sinnet, blir sinnet eller görs sinnet oberoende av dessa föreställningar, det medvetna sinnet, ser du skulle sinnet inte ha en anledning, en yttre anledning skulle det upphöra att vara ett sinne.
Det skulle bli andeväsen, skimmermantel, andning, smekning igen.
Anden hade och har behov av att känna vad liv är.
Ser du ordet behov; det är detta bilden förtäljer;
Sinnet har behov av igenkännande, överensstämmande retningar, då behoven har övergått till begär inträder ett beroende.
Retningen är inte oliktänkande/avskild från ljusminnets ursprung. Dessa retningar svarar sinnet till, allt annat gör sinnnet beroende genom begär. Det hör inte hemma hos sinnet/väsensleden.
Vi har många gånger omtalat att allt synligt egentligen är en slags illusion, eller en hägring. En hägring liknande den ökenvandraren möter.
Vad är denna hägring – den är skimmerrörelse.
Träden är symboler av träd, den mänskliga kroppen är symbolen av människa.
Människan är symbolen för eller till andligt förverkligat liv i balans mellan samtliga väsensleden.
Då du övervinner dig själv och träder in i ditt själv, är du förenad med livets ursprung.