8 maj

projicerande verkan,
projektil,
omskede
omskede är ett mycket vackert beskrivande ord, det kan vara att dansa om, runt, det kan vara att livet höljer om, det är inte att göra om skedet, det är inte att göra om smärtan, det vill säga göra om samma smärtsteg.
Omskedet är aum, är andas om, är den höljande gesten,
den höljande gesten är vacker;
Du vandrar i mångenomlyst månsilverdal, luften är hög, ren att andas. Stegen är omöjliga att framrusa, luften vill att du är höljande, du är inte kropp du är dimmans slöjor, du är slöjor av silver av guld. Du är månträd med silverblad med guldblad, känner du vinden beröra bladkinder. Blad rodnar purpur
dina steg är rötter
är valv
är broar
dåtid
framtid förenas
i stam
valven är inte emellan
är mellan
förenar
Du känner livets strömmar du faller stilla in i rörelsen dina fingrar rör vid
strängar strömmar hår
svall
du rinner med är inte slöjor är slöjor träd vatten av silver av guld
morgon vaknar
rodnande kinder
dalen är glödande koppar skimrande faller grön klädnad över andas smaragd
dina ögon äro brunnar
djupt blå
dina läppar äro
sötma
svarttankar virvlar över in
mörkermoln böljar rullar sakta över in tar över
Fågel
silverpil viner genom luften
silverpilen är svart, en kula ett klot, ett kvävklot
Projektil
viner genom luftmantlar
en svart pärla, ett hot, en hotande projektil, du lyfter armarna runt dig söker skydda dig, kryper ihop, räds, väntar att den skall falla, det sker inte, du slutar andas väntar, väntar.
I den väntan ser du känner du havet andas, du känner mildvinden omfamna dig du sitter i mollfamnen, den berör dig djupt, du ser dem skrida fram inför dig, de omsluter din hand, tackar dig för din närvaro, för att du är du, de är dina stunder, ditt liv.
Inför mötet med många av dem stiger tårar in i dina ögon, tårarna fylls med värme omfamnar stunderna
stunderna rodnar
morgon vaknar
rodnande kinder
dalen är glödande koppar skimrande faller grön klädnad över andas smaragd
dina ögon äro brunnar
djupt blå
dina läppar äro
sötma
mollfamnen giver dig en
Pärla, ett frö till liv, ditt livsfrö vaknar, grodd vecklas ut.
Omskede.
I klart ljus möter du en vit pärla, denna bränner hål på bröstplåts dröm.
Den dröm vilken är gjord, den dröm vilken inte innehar verklighetsförankring, den dröm vilken inte innehar meningens liv.
Då den drömmen tar över infaller, faller bröstplåten över, den krossar andningen, den är panikångestens mara över livets sand vilken rinner ur glaset.
Tyngd lättar, skriket virvlar. Detta skrik är befrielsens skrik, är dityrambisk skönhet.
Du lyfter blicken är åter i din molnblommefamn, ser runt dig, ser att du är i;
molnblommor seglar stilla rörelse
andas lugn
hon är en fjäril i
solvinds
händer.
...
vandra bakåt i det positiva ljuset, de gamla folken visste,de lyfte blicken in i stjärnvidderna,

De stod i nuet,blickade in i framtiden,
det gör fröet likaså,

genom detta vände de ansiktet in i då,
insikten föll in i dem
molnen skingrades

den negativa historien, den vi lärs i alla historieböcker blev förklarad,
inte accepterad.

Genom detta såg de "bakombarnet" lyssnade, lät inte smärtan upprepas,
"framåtbarnet" tilläts upptäcka livet.

Visst står vi i nuet, i mitten,att endast leva där befriar ofta från ansvar,

i min värld är allt evigt strömmande liv evig rörelse.
Vill den strömmen hindras av :
de
säger att
jag skall leva nu...