2 maj

Du stannade länge vid orden runt spiralen,
Du vandrade inom dessa spiraler i nattens famn inom dig, du insåg att det verkligen är så att de blir ”från hjärtat till gärning, det vill säga från mitten till höger”. Den övre spiralen är livsimpulsen, andeljuset, den nedre är livet.
Beskådar du bilden, står utanför,
Blir det en negativ så kallade dödsspiral.
Den övre blir en dödsspiral, stiger du in i den blir den en livets spiral
Det blir livets spiral.

Barnet dansar alltid ringdans lättare åt till höger, medsols in i livet
Stiger du in i spiralen blir den skådande svar
Stiger du in i dessa speglande spiralers rörelse, blir de en stående lemniskata.

Visst är det så, det är alltid av godo att sova med det tanken vill ta över.

Du finner det märkligt med orden smärtsorg, sorgsmärta.
Du har nedtecknat i enlighet med våra ord att sorg är den vilken vaggar barnet till dansande liv
Själens längtan; livslängtan består till 99,9% till rörelse.
Då själen icke tillåts rörelse, sann rörelse, den rörelse den valde att stiga in i ned inom, fylls den av sorgsmärta eller smärtsorg,
Själen sörjer,
Detta är icke likvärdigt med den smärta vi tidigare talat runt, denna sorgsmärta eller smärtsorg är beroende av det egna väsendets förhindrande av rörelse,
Detta är då ett väsen väljer medvetet eller omedvetet att stanna,
Kliva ur rörelsen och därmed väja för livet.
Sorgens vinge vaggar den smärta vilken tillfogats av ett väsens rörelses gärning.
Naturligtvis är det så att då väsendet tillräckligt länge envisas med att hålla kvar förhindrandet, då övergår smärtsorgen, sorgsmärtan till ren smärta.
Detta kan liknas vid att inhandla för trånga skor, envisas ed att gå med dem, för att slutligen få skavsår.
Först då inser skobäraren/stegtagaren att skorna inte passade, de var begärsskor, inte behovsskor. Eller de var rädsloskor, inte stegskor.
Dessa skor tillåter inte väsendet att växa, vem växer genom smärta, egen sökt smärta, den egna smärtkroppen växer vilken smittar omgivningen.
Naturligtvis är det så att då väsendet tillräckligt länge envisas med att hålla kvar förhindrandet, då övergår smärtsorgen, sorgsmärtan till ren smärta.
Detta måste ske för att väsendet skall givas möjlighet att tillfriskna genom sorgens vinges vaggsång, till instiftande av den ursprungliga livsdrömmen.

Vi har skrivit stiga in, stiga ur, nu säger vi anden faller ned över, in i.
Ser du,
Regnet faller in i.
Regn är vatten, är solljus, är månljus, är regn.
Regn vilket faller ned över,
huden dricker,
Vattnet blir ett med kroppens liv.

Vi använder vattnets bild, den bilden är tydligast synlig, lättast att se.
Vatten är evig rörelse, levande vatten innehar kristallationsprocesser inom sitt liv, dessa förändras, ändrar karaktär i enlighet med det vilket lever inom detta område, ändrar karaktär beroende av omgivningens påverkan, medveten eller omedveten.
Den lättaste tanke får vattnet att darra och kristallationen ändrar känsla. Det vill säga den karaktärsförändring vilken sker är själens alla färger, lycka, glädje, sorg, smärta, vemod.
Det stillasittande livets steg gör att vattnet rör sig sakta, det tvekar, kristallationerna tindrar inte med fyllt ljus, sångerna är vemodssånger.
Ett hinder har lagts, en fördämning.
Vattnet kan inte andas,
Vattnet ruttnar,
Blir träsk eller kärrmarker.
Vad är vatten, vatten kan vara och vi vill att det i denna bild är vatten.
Vi sade att regn faller ned över.
Regnet kan vara vatten, det vi sökte säga är att regnet kan vara solstoff – soldroppar, måndroppar, stjärndroppar.
Regnet har inom sitt liv allt liv.
Vi har givit bilden av vattnet vilket stiger uppåt, andas och faller ned.
Solen strålar regnet faller, regnbågsbron blir tydliggjord.
Vad är det vilket sitter och drömmer i stjärnfamnen, det är själen,
Själen seglar i molnblommans famn, ser en plats önskar, vill födas.
Själen faller inte handlöst ned, i denna bild kan den vara regnet, regnet strömmar mjukt nedför regnbågsbron.
Barnet föds av modern fadern vakar över dem.
I själen,
I barnet,
Lever hjärtbarnet.
Viljan skolas, stegen till liv skolas,
Gärningen skolas.

Det handlar inte om ett liv, det handlar om alla livs liv.
Handhavandet av livet.
Handen är havande med liv,
Handen bär barnet i händerna,
Hjärtbarnet.

Det finns myggnät att sätta för fönstret, det förhindrar insekter att flyga in, förhindrar störandet av nattron.
Förhindrar icke välkommet tankesurr.
Förhindrar det vilket icke hör samman med väsendet att påverka eller störa.
Samtidigt förhindrar myggnätet att insekten icke dras till ljuset och förbränns.
Det är två vägar, båda dessa vägar gagnar de levande väsen vilka det handlar om.
Den ena har behov av frids stillhet, nattro.
Det andra väsendet har behov av milt bortförande för att det inte skall vara för närgånget.
Båda har behov av enskildhet för att återfinna ursprungets svar, utan störande påtryckningar.

Det finns nät att sätta över brödfatet. Detta nät är vitt,
Är rent vitt med fintrådiga maskor.
Detta nät förhindrar att brödet ansätts av påtryckningar.
Detta nät förhindrar närgångna, objudna gäster att tränga sig på.
Handen lyfter nätet säger;
Låten er väl smaka.
Gästabudet kan börja.

Du gives bilder att skriva,
Djupbilder.
Dessa är frammanande röstspel.
Du utropar: ”vad – Spel.”
Visst är de röstspel,
stämsång är de,
Rösten är en stämma.
Dess bilders liv är frammanande av bilder inom de vilka möter dem.
Fram – mana – anandet.
Det är att lyfta fram, mana själen till rörelse, se an/se om andningen.
Det är att lyfta på nätet och bjuda till fest.
Vindspelen är även de spel,
Vindspelens sånger är inte att försköna, inte till att förföra de är vindspel, de lyfter fram vindens, metallens klanger.
Metallens klanger, stjärnorna talar i vinden
Kärlekens lov är det
Renvinden är det
Ren vinds andning.

Dotter ibland ger vi dig en extra varm smekning, vi blir så fyllda av kärlek,
Du lyfter alltid allt liv allas liv runt dig högt,
Visst är ni jämlika dock inte jämbördiga.

Jämlike är ni

Jämbördiga är ni icke

Du har myllats

Luckrats

Odlats

Burit frukt

Skördats

Många gånger om

Du har lagts i träda

Väckts

Gång efter annan

I årsringars tusende

Tusende ringars krets.

Lind

I gryningen

vandrade

fotblommors knoppar


Tungsteg


Satte mig
under linden

Inom dess kronkrets




Lutade hjärtat till



Tårar strömmade

Gräset glittrade tårdagg

Jag såg det ej


Lutade kinden till linden


Fingergren smekte
Luta

Strängar brast


Lyfte blicken in i kronan

Smaragdgrenar

blomstrande livs


darrning

Lyssnade till glasvingesångers ådror


mantel blåskimrande



Föll ned över mig i



Vitrosmolnen seglar själen


Jag sjönk in i jord


Med lyran i hand

Djupblå natthav

vaggar månmoderns skära


hon sitter vid stranden med lyra i hand


stjärnjungfrur ler drömmar in

Solfaders strålar

smeker allt

solvägar strålar i allt över allt genom


vi är alla hjärtsolar


grönskimmerkronor dansar sång

skugga faller
över

av rörelses darrning


Solfader viskar ömt

Ni är
vi är


även i skugga

i dagen höres lyrans strängar ljuda


Solmantelsvågor

Solmantlars vågor


lyfter


havs djup


vattnar hudar

med

kristaller


slotts

pelarljus


tempels gårdar


vänaste
ljus


vitstegsblad


slöjors solögon


sveper runt träds stammars

förståelse

jungfrun sitter i dalen med solmantlar om


bröstkorg häves


skänker

rödsilver


Sök

Sök tysta vinden då den talar ljus


det går inte


Vinden ler


Inre kärlek


Smeker kinden ljus
…
Vargen är god
Vargen är kärlek runt dig
Kräver liv, visst gör Vargen det, den kräver insteget i sannhet in i det inre.
Den Vita Vargens Skönhet Är Stor
Isande blå ögon, isen är inte kyla, se ravinen, den vilsne finner värme i snögrottan, isens kyla, igloo.
...
Din Skönhet

Är
Stor

Se Blommorna i ängens händer
känn deras dofter omge dig

Se den Vita Rosen i deras mitt

den sjunger
ditt hjärtas
inre röst

jag ser henne
ser månskäran

hon är vacker vid stranden

livets strängar
fåglars sånger

vingar skriver

blommor dansar slöjljus runt träds stammar

rötter
sjunger svar

Nu strålar alla solars solstrålar
väver sommarsteg

Ser
denna dags solstrålar

ser dem dansa
ser dem vara överallt

de är

skuggan faller över
de är inom

ser alla livs liv

de är

fylls av vissheten

vi är

överge inte dig själv

solstrålarna är solstrålar inte "bara"du är solstrålar

tillåt dem att vara hos dig med dig
*
så ofta irrar vi vilsna
vinden susar viner
är den vilse
är vinden vilse
den vet det vi så ofta inte vågar tro
det finns en vägvår livsväg
den vägen

Är
Skönhet

Vilsna vandrar vi
i den vilsenheten upptäcker vi stegen
*
är vi inte alla blommor

blommor till liv

solplatser
skuggplatser

blommornas kronor visar skönhetens rörelse runt träds stammar
*
se löven skimrase handens rörelse
vind
vind
tala liv
*
jag vill dit
genom att du säger det är du där
Känn Lindens närhet
kanske den inte är där
rötterna
alla träds rötter finns nära
de känner din viskning

Se humlorna
den tunga kroppens glasvingesånger
Bina
sångerna

mycket lurar livet att tro att skuggan är tät
solens strålar är där alltid
*
aftons sånger vilar stilla i ängs händer
vind andas
öppnar
upp
gardiner
tylls skira trådar
vitsilvers pärlor
darrar sträng vibrerar

Din Skönhet

Är
Stor

Se Blommorna i ängens händer

känn deras dofter omge dig

Se den Vita Rosen i deras mitt

den sjunger

ditt hjärtas

inre röst