13 maj

i
natts samtal
andas jag ut eldarna i boplatsens skålar
skrudar mig
i röd siden
böljande är mina steg
vandrar in i trädens salar
bugar mig
inför
flamma
dansar ur händer
tänder ringens eldskålar
gnistregn stiger
stjärnregn faller
tjärnens händer
öppnas
skrud faller i mjuka vågsvall runt vrister
stiger in
stiger ur
grönmantels skira linjer faller över axlar
jag är ett träd i
träds salar
susar
stilla
i
…
Dotter,
vi har talat om kloster ur två perspektiv, vi vandrade in i bilden av kluster av olika slag, vi hoppade bungy jump.
Vi har talat om det ansikte vilket vänds inåt och det ansikte vilket vänds utåt.
Barnets omedvetna insikt vilken är en hög insikt,
en självklar medvetenhet.
Vi har talat om retningen av sinnet, igenkännandet, om sinnets vandring till organ, till ledare eller led/ledning.
”Igenom” upplöst och fast form, det vill säga igenom/mellan ande och jord.
Andens längtan till att se höra känna. Jordkroppens längtan till andens ljus.
Bådas behov och uppfyllande av dessa.
Vi har talat om projektilen vid ett flertal tillfällen.
Beskriv det du såg, den bild vi gav dig.
”jag såg en mängd av prickar, en pil eller en luftström sköts in i dessa/detta.
Fick upplevelsen av att detta var klustret utan avgränsning.
Det fyllda stjärnhavet, samtidigt allt liv inom jordesfären.
Allt livs mening/meningar, pilen/luftströmmen ”sköts” in i denna massa,
allt upplöstes,
liknade de glittrande sandkornen i havet:
vandrar lugnt
sand stiger upp
virvlar i
ultrarapidisk rörelse
glitterljus är runt
sakta faller de
Så
såg jag att varje partikel var ord,
orden blev pilen, ”byggde” pilen – de rättrognas pil, skara,
orden blev pilen,
sakta formades en pil av samtliga utsagda ords mening,
de lades till varandra,
lades till varandra i riktning till”.
Så är det, allt samlat skjuts sönder av andeströmmen, svävar fritt och sammanförs i strävan till sannheten.