den 30 juni 2014

karga är axlarnas nyckelbågar

oken är lagda i stjärnväv

tyd

det du hindrar

stiga ur gruvans djup

violträden bär ametister

Det sitter en kvinna

På en sten i en stenhhand

Kvinnan syr samman blad

Ark

Arken seglade med floden

Vilken steg ur kvinnans bröst

Och bröstet var ett med allt

Bladen hon sömmar

Är levnad

Ur dur ur moll

Ur tonarters färger

Liv komna

Liv gångna

Alla är i samma spann

Somligt kan du se

Somligt ser du ej just nu

Allt kan du se

Andas i tonbladet

En ton släpper du

En ton möter du

Är det separata toner

De är ej separerade

Bladen är

Av växter

Pärmarna djupt gröna

Veridian

Kan hända

Malakit

Kan hända

Det du ser

Det du upplever

Den vilken verkligen vet behöver ej beskriva

Den vilken upplever lågan

Beskriver den ej

Är lågan

Tråden

Kanske

Kan hända

Gavs den av månspinnerskorna

Kan hända av hon vilken väver närt

Drömnät

Kan

Hända

Hon vandrar tillväxtgården

Den gård vari växterna i ömhet snidar fröskålar

Från var målade din tanke dem komna från

Kan hända

Den gård vari växterna i ömhet snidar fröskålar vari drömmarna läggs

Hon bar så många outtalade stämmor i en korg vävd av skogsvass

Den vass vilken sedermera steg upp

Samlades in i stammar

Vilka bredde ut strån

Grenar

Kvistar

Kan hända

Till den växtgården vandrade hon

Ja, hon steg inte in utan att knacka

Så var det ej

Mycket väl visste hon dessa ömtåliga skeenden

Denna makargärning

Mjukt knackade hon

Önskade ej skrämma

Eller åstadkomma häftiga ryck

Hon visste lugnets väl

Mjukt knackade hon

Fjäderlätt i varsamhet

De vinkade in henne

Det liknade med mjuka fjärilshänder

Hon stillnade inför Mariatisteln

Vilken bjöd henne vandringsnektar i ett glas

En droppe regn

Mariatisteln log i kärlek in i hennes förvåning

I mötet med detta glas av

En regn droppe

Mariatisteln

Andades ljudlöst

In i hennes förvåning; droppar

Regn

Är ju kristaller

Därav detta glas kommet

Tacksamt tog hon emot glaset

Drack nektargåvan

Mariatisteln lyssnade in i hennes hjärta

Vari hon förtalte vägen till hennes ankomst

Vi vet

Vi vet

Du är väntad

Så kom det sig att hon gavs

Blad

Hon gavs allt det skrivandet behövde

Hon nedtecknade de outtalades stämmor

Sömmade samman bladen till en av de vackraste böcker

Hon neg mjukt inför jorden

Skred i i stadsmursring

Möttes av hårdstigar

Boken gled ur hennes händer

Boken gled gråtande ur hennes händer

Bladfjärilar flög in i växtgården

De bar en kvinna i famn

denn 29 juni 2014

Har du verkligen hört

Verkligen sett

Allt det

Vilket rör sig

Liv rör sig

Se närmare

Lyssna närmare

Tätt intill marken

Marken är en hud

Med allt det hud är

Säg mig

Vad tycker din hud om för beröring

Det finns små djur

Vilka sätter sig fast

Fäster sig fast

Fästingar viskar att de har alltid varit här

Så mycket älskar de jorden

De hör hennes hjärtas sånger

De viskar

Vi har vandrat genom

Många månportar

Sett moln segla drömfärder

Hon skrev; vem kan trösta knytet

Det är en vacker skrift

Luffaren vandrar med ett knyte

Knytet innehåller livsnödvändigheter

Knytet

Vi kan se det som så att någon vilken inte var nöjd med sig själv

Tog alla dessa ting

Livsnödvändigheter och stoppade dem i ett knyte

Bar det på en käpp

Käppen blev den förlängda armen

Inte staven vilken leder stigen

Knytet har ett liv

Det finns små vilka fäster sig fast

Och de bekämpas

Så kan vi se ungar

Koalabjörnar, så söta är dessa ungar vilka inom citationstecken fäster sig vid modern fast

Hon bär ungen

Apor, apungar gör detta

Det finns många exempel

Allt för att vara moderns hjärta nära

Blodströmmen

Det vilket klamrar sig fast

Behöver vägledning för att en dag kunna vandra egna benvägar

Det finns växter vilka klamrar sig fast

Det finns mycket vilket klamrar sig fast

Allt klamrande är kanske inte bra att tillåta

Skall inte heller tillåtas

Fästingen lyfter blicken

Vem

Kan trösta knytet

Vi har mycket att förtälja

Kanske

Mest

Se

Varandra

Se livet

Lägg örat närmre samt hör hennes sånger

Har du hört vassen tala

Vassen förtäljer alla fötter allt det vilket rört vid havet

I vassen kan du höra

Vindarnas stämmor

Hur de svepte in

Det finns så många ansikten vi mött och inte mött

Minns du fjällsjön

Du satt där

Skulle isens täcke ej vara skulle du sitta i sjön

Mitt i fjällsjön

Nu satt du på isen

I isens bärande utspridda händer

Eller mantel av ansiktsljus

Du blickade runt dig

Bergen vilka genom stenar

Bumlingar

Klättrade uppför

Minns du bilderna du såg

Stenar med mossa

Krumma

Böjda ryggar

Du levde med bilden av sagovävan

Trollen

Träden

Vid kanten ungträd

Annars äldreträd

Klättrade träden eller bar träden

Berget

Sjön

Du log, de bär varandra

Du skymtade ansikten i berg i träd i stenar i isen i allt

Du andades luftens höga rena kyla

Andades andedräktsrosor

Du såg ansikten i isen

Kanske sjöns sommarminnen

Du vandrade ifrån sjön den väg du kom

Genom hög gnistrande snö

Fjällbjörkar följde

Du var in här

Där

När sjön släppte isen fri

Hade du varit där när sjön släppte isen fri hade du sett ansikten frigöras

Det är en vacker syn för den vilken bär den synen

Du bär den synen

Det finns så många ansikten vi mött och inte mött

Hur skall vi veta vilka dessa ansikten är om vi ej vågar skriva till dem

Tala till dem

Sända ett bud

Visst kan vi invänta

Ha tillit

Ändå är det så

Det är vackert se ansikten frigöras

Se isen släppa ansikten fria

I förinnerligat ansiktsljus

den 28 juni 2014

hej min vän

skärmen

skådespel är ej krig

arenan gjordes till en krigsplats

en ”dödsfälla” en offerfälla

säg

var det inte egentligen

åskådarna vilka var offer för sina oskolade insikter

arenan var en cirkel sedermera en halvcirkel

lyssna till fåglarna

stör de dig i morgonsången

vet du ej att de steg ur stenarna

vet du ej att fåglarna skänker dig

rothavda

fåglarnas stämmor är icke krigiska, talar ej krig

arenan var rund

en skådeplats

kan till viss del liknas vid en spettekaka

kan till viss del liknas vid

en upp och nedvänd pyramid

eller om du så vill en strut där glassen eller grädden är fluffiga moln

så

är det ej

arenan är en upp och nedvänd pyramid

vari trapporna är på insidan

sant är det

det finns gångar under

gångar fängelsehålor

var viss om att mullvadarna ej grävde dessa

folken samlad i förnöjelse hette det, jag undrar

var det inte skräck

var det inte utan val

folken samlades runt arenan

de visste att det kunde lika gärna vara dem själva där i mitten

folken samlades runt arenan för att se fångar slavar gladiatorer slåss

emot soldater

emot varandra

emot vilda djur

arenan var, arenan blev en krigisk plats

själva arenan var ju samt är en cirkel

cirkelns mening är icke krigisk

fåglarnas stämmor är icke krigiska, talar ej krig

de så kallade makthavarna

av tagen makt

av given makt

ur skräckens ögon styrde uppvsningen

folken

ja

vad var det

frågan är om inte folken samt de så kallade makthavarna var

de egentliga satta i offerfällan

gladiatorerna slogs för sina liv

för

sina liv

tills de mer eller mindre var i stycken

blod färgade marken

sjönk in

samt steg

vi kan se den rent fysisk bilden

kroppar vilka slåss och vi kan frånse vilka som var i offerfällan eller ej

vi kan se att gladiatorerna slogs

för sina liv

för sin frihet

kropparna slås sönder i bitar

kanske flög en vit duva upp ur arenan

bilder skrivna eller nedtecknade visar kanske myntets ena sida

myntet har två sidor och båda är ett

lev med bilden av vad en offerfälla

kan vara

se

denna röda droppe

stigen

samlad

ur saknadens öga

hur droppen färgar marken röd

stanna

se

ur det röda stiger det gröna

andas

fridsstilla

lugn

människan tycker mycket om att mäta, dra linjer eller strecka upp ytor

sträcka ytor

visst är det spännande att sträcka lakan

kanske numer ej så vanligt förekommande

den lustiga draglekskampen

vikningarna i tre eller fyra

egentligen ett fantastiskt övande i samverkan i samspel

iakttagandet av varandras gemensamma rörelse

och sedan kom manglingarna, de stora stenmanglarna

med vevar med kugghjul

när det vikta vandrat genom valsarna

kom återigen vikningarna

samt inläggningen i linneskåp

den behagliga renbäddningen där doften av vind, vatten

renhet levde kvar kanske lavendel

vi nämnde det ej men det var ju så att lakanen hängdes på streck i sträck

kanske människan känner sig säkrare när hon mäter drar linjer

streckar och så vidare

satt på säkerhetsnål

det kan ju vara vackert

säkerhetsnålar håller samman men de böjs lätt

nu blev vi negativa

egentligen borde det vara säkrare utan det uppmätta dragna streckade

sträckta, det mätta

för det medför ju en otrolig svårighetsgrad balansnivå spänningstillstånd för att ej hamna utanför det mätta, uppmätta.

det mätta

har du sett min kropp

hur kroppen böljar när jag vandrar

mätarlarven stannar i en stund av stunder

kråmar sig lätt i solen

det är

en behaglig rörelse

fri

mätarrörelse

i böljande medföljande

den 27 juni 2014

hon frågar

har du sett barnet i ängen blåsa regnbågsbubblor

skimrande är dessa bubblor

sköra

starka

se hur lätt bubblorna seglar

lever ett liv

en själ i varje bubbla

se hur lätt de seglar

följer luften

barnet andas

är detta barnets drömmar

livsdrömmar

se så lätt de seglar

följer luften barnet andas

kanske landar bubblor

skälver i en stund av en stund

spricker i kaskader av regnbågsbladsglitter

barnet ler

sörjer

sörjer gör jag ej

bubblorna sörjer ej

vi sörjer ej

varför skal vi sörja

nu andas liv

så rör barnets andning

regnbågsandning vid allt

allt det vilket bjöd in barnet

barnet är en lystrandestjälk

barnets andning

regnbågsandning

rör vid allt det vilket bjöd barnet in

ropade

rör vid min längtan

säg mig

vad är såpa tillrett av

hör du träden

hör du floden

med mjuklyssnande händer tillreder e flodman en kanot

är han en bäver

han är en flodman

kvinnan vakar med elden

är hon en värmande eld i hans bröst

flodkvinna är hon

kvinnan tillreder blomfärg till skrudande tecken

trädgåva

blomstergåva

samtalar

vad är denna kanot given av

här vid floden vid bergen

där de höga susar

dessa lever vid berg

i skogar

sandmo

lever blickandes ut in över hav

susar

skänker kottar

se så vackra spiraler

bladkottar

frön

livsfrön

tallar

kallar

bär vind

bär lätta skutt

bär vingars toner

rötter breder ut värnandehänder in

över kala klippor marker hällar

dessa skänkte

gåvan

till flodmannen flodkvinnan

nu följer de floden

spindeln sitter helt still

blickstilla

detta är iakttagande stillhet

så säger spindeln

helt stilla i stilla

i detta mitt görande kan du ju tro att jag är en staty

vore jag utomhus vilandes på trädets stam kanske du ej skulle se mig

där skulle jag liksom flyta in i färgerna eller ingå

nu sitter jag här på det blanka porslinet

tvättställ heter det visst

du kanske tror att jag ej kan ta mig upp

så säger jag genast; visst kan jag ta mig upp

jag tog mig ju ned

det är dock bra om du kan låta bli den där blanka kranen

regn kan jag hantera

svårt är det när ni vrider på kranarna

vattnet blir så enkelriktat, skulle nästan säga; komprimerat

regn

ser du regn det är finfördelat även i störtskurar

era kranar är så enkelriktade

du borde prova det här med stilla oftare

leka staty

det går att se så mycket i stilla

det uppdagas så mycket just på grund av

att de tror statyer varken ser, hör eller känner

hur vet de att dessa är statyer

kanske skulptören lämnade fingerpuder

jag menar avtryck

en fluga landade in i samtalet

se

sett

syn

synsätt

har du

har ni sett mina ögon

påminner om dina spindelmor

har du ni sett mina ögon

diamantpåbrå

minsann läge undervisade vi stenmakaren

makarna i detta slipande

så vidgades synsätten i mångfaldsseendes

ändå

ett

flugan lyfter leendesurrande

och vet ni

vingarna är givna ur diamantblad

nu väntar min nattbädd

så skänker jag er

drömögon in i nattens regnsegel

spindeln lyssnar mjukleende

jag vakar än en stund

dina drömmar skall jag väva

in i dagens gryningsstrofer

innan kvinnan lämnar rummet

lägger hon en mjukstig

ett papper

utifall att porslinet är halt

så kan du bruka denna vita stig

kanske kan det underlätta

utan att underlättande

stryka ett streck

över

din

väg

spindelmor ler

du har lyssnat

väl

den 26 juni 2014

och vem vore jag om vore

vore jag

vad viskar alla ord

vad tystnar alla ord i

vad är skalen de lindats i

är lindorna skalen

eller höljen till

öppnan

är jag kärnan

är jag stjärnan

den vilken molnen viskade

är jag huset

med skira väggar

sådor membran

vilka ljus tänder jag

tänder ljusen mig

vem vore jag

vore jag

vore

och vem vore jag om jag släppte all tro

är tron den jag är

vem vore

jag

jag vore

och jag frågar mig allt mer

är jag

är

jag

existerar jag

och vad är detta jag

fanns det

är detta bitterhet

är jag kommen bitter

bitter

detta förhatliga tillstånd

bitter

detta så kallade förhatliga tillstånd vilket alla, de flesta, sopar under mattan

bitter

vill du vara bitter

harklar enen sin stämma

bitter

det är egentligen inte ett vill

vill du

skulle du vilja

det är; är du bitter så är du

är du bitter så var bitter

bitter hör också till livets rikedom

det du behöver se är den bittra smaken

hur en droppe läggs på tungan

hur smaken sakta helt utan brådska flödar bakåt samt öppnas i fullhet bakåt

bak, längst bak i svalget

det är en fråga om, vad var det du svalde

bitterhet är också en del av livets rörelse

ett tillstånd i vilket bittersjälen behöver hjälpandehänder, helandehänder

oftast sträckta till

så hålls bittersjälen fängslad

fången

i en cell av bruk

bruk av okända pigmenteringsgrunder

andas själ

andas

själ

drag samman punkterna till en vidgad ö

origoö

andas själ

tillåt smakerna

framträda

bitterhet är också en del av livets rörelse

ett tillstånd i vilket bittersjälen behöver

hjälpandehänder

helandehänder

oftast sträckta till

ty bitter är en tagg

en påle vilken slogs in i ditt hjärta

du steg upp samt ur din grav

ur den kista vari du ej slog i spikarna

så mycket hopp bar barnet i sin famn

så mycket

hopp

såg skönheten

solens uppgång

du såg skönheten sväljas rödblödande

i sepiatoner i havet

i den stunden drevs taggen

pålen in i ditt bröst

du förintades

och du undrar genast

vilken mening har detta

har det

du fortsätter undra

så var jag verkligen så dålig

att jag ej var värd

förtjänade liv

var jag ej värd att vara den jag är

vi viskar

värd, släpp värdetänkandet

det viskar vi ofta

du var värd att vara den du är

släpp detta med blodsugare

det var du heller ej

inte annat än i den meningen att du gav av dig själv till helande

det finns många skikt i detta

pålen kan drivas in av en förgörare

pålen kan drivas in av helgade händer

just för att den du är

skall öppnas i fullhet

hjärtkirurgi är svår att genom föra helt själv

hon ligger vid stranden av lagunens öga dolken med pärlemorskafts intarsia

ligger utslagen blödande fallen ur hand

palmerna har vävt täcke över hennes kropp

ur havet stiger en moder

kysser hennes sår rena med tårar ur solglöds smärta

hon lägger ett opalägg i henne vilken ligger vid stranden av lagunens öga

viskar slut henne in i ditt regnbågsöga

invänta opallotusens öppnande

palmbladen är hennes havsvagga

en moder vakar med en kvinnas livsmod

du vet ju

att spegeln

är av glas

har du glömt att regnbågen är dess hav

fly ej livet anden är liv hör du ej andens viskningar

du är den du är så sök ej bortanför se innanför

så vet du att bortanför är innanför du är det du är

ni möts för att se skönheten i edra ögon

slut dem ej för att bättre kunna se det ni kallar fulhet

i edra ögon skönheten se därför möts ni

sjunksand, du kan också se det som så att sjunksanden

mjukt stillar hårdtrampet

så kan du hålla din hand när den lyfts till slag.

sjunksand eller kvicksand sväljer din omedvetna panikgärning

det finns mening att se i denna stillhet

se hela scenariot ända in i räddningens ankomst när du dras upp ur ropen

gräset viskar

och inte vet jag varför ni lämnar era vägar

är era ögon blinda för skönhet

för nätets lagda trådar

så andas det höga gräset i ett lugn

som vore det helt oberört av galopperande fötter, ysterfötter

barfotafötter, klövar, hovar, tassar, dynor

gräset särar lätt på fingrar, fingrar, strån

allt det gräs är skrudat i

det är som, som vore gräset helt oberört av galopperande rörelser

kanske drömmer gräset frihjordarnas närvaro

det är som, som vore gräset helt oberört v galopperande rörelser

kanske viskar gräset lugn

kanske välkomnar gräset rörelsen

kanske smeker gräset fötterna, benen

kanske är det därför barnen dansar barfota i ängen

vad sker, vad sker i dansens virvlar

frön, pollen lyfter, sprids vida i vindarna

och gräset ler, bugar, andas i ett lugn

gräset är oberört av galopperandet så är molnen

susa, susa vind

gräset är berört av barnens närvaro

vad sker, vad sker i den stund fötterna är iklädda stövlar

gräset flätar värn till hennes blottade hud

hon vilken ligger vid stranden av lagunens öga

ser du kvinnan

kvinnorna vilka flätar mattor av gräs

den konsten har de övat länge

dessa gräsväverskor

så trär de röda smultron på strån till barnen

gossarna spelar gräsmunspel eller är det gräsfingerspel, trumpeter, flöjter

strupen har ett segel ett membran

segla, segla ton

syrsorna väver

gossarna sätter barkbåten i flodens här lugn

toner samlas i spann av stråkar

koger fyllda med stråkar

stråken är länge vandrade

violerna rör vid stenblad

flickorna, töserna flätar mattor till dockor

dockor dansar hållna i flinka fingrar

se spetsen spunne n ur moln

hör tonerna

viska namnet

gräset vidskar

och inte vet jag varför ni lämnar era vägar

är era ögon blinda för skönheten

för nätets lagda trådar