Ja
Visst kan de
visa, visa
Men
Hur skall de
visa kunna visa då floderna är barrikerade
Hur skall
vishetens stämma kunna flöda fritt
Barriärreven nystas
i skönhet
Så strömmar
floderna
Ur havet
Bävrar bygger
dammar i insikten av genomsläpplighet
Det finns
människor vilka bygger bäverdammar
Dessa har
lyssnat till bävrarnas vattensånger
Så finns det de
vilka bygger dammar
Det verkar vara
av samma anledning som
de samlar
rikedomar på hög
Kan de ej se
detta vatten
Kan de ej se att
de är detta vatten
Och hur de än
gör
kan de ej hindra
vattnets väg
kanske lägger de
till och med murar i botten
Det är bilden av
en sluten
Knuten hand
Det finns
sprickor
I murar
Vattnet andas
vägar
Så är det
Visst kan de
visa, visa
Ty hur du än
bygger vallar
Så viskar
stämman
De ytliga
rötterna kan fördämmas
Dämmas upp
De djupa
rötterna kan de ej skada
Så se nu detta
under
detta så vackra
under;
de djupa
rötterna gräver eller rispar underifrån
de ytliga
ovanifrån
se så vackert
dessa rötter flätas samman
Se visdomen
vandra i ängen
Hon bär en korg
med visdomar
Korgen är flätad
Genomsläpplig
Nej, hon spiller
ej droppar
Och gör hon det
är det till dropparnas insjunkan
Ett steg i nöd
hörde hon
Släppte droppen
Till instigan
Vind i vagga
Vagga i vind
Havet bär
skeppet en mussla i sand.
Pärlemorsolfjäder
lades i hav.
Havet bär
fjäderskeppet in i vida färd.
Vin i vagga
Vagga i vind
Skeden vilar i
bommens slag.
Bommen är pendeln
vilken följer hennes händer
Följer hennes
fottramp.
Molnen är nystan
spunna av socker med inslag av vitt.
Löparen löper
med spolen i hand.
Tänder fatet med
bidanskol på berget
Vilket blickar
ut in över hav
Vind i vagga
Vagga i vind
Bär pärlan med
orden skrivna med månsilvertråden
Pärlemormolnen är
svävande hägrar
Bär i
spannöknarnas skepp
Karavaner är
gungande
Gungande skepp
Vind i vagga
Vagga i vind
Doftar sanden
doftar myrra doftar kanel
Lugna dig sinne
vila i havets dyning
Hon väver segel
till skeppet vilket seglar i havsvind
Hon väver dukar
till tältens baldakiner
Eldfågel lyfter
med vingar av solglöd
Vingpennor skimrar
silver
Ögonen skådar i
ädelstensskiffer
Vind i vagga
Vagga i vind
Hon vaggar
barnet i korgen
Hon flätade i
enen
Är pilen vilken
flög ur bågens radie
Fann bågens
fyllda cirkel
Och barnet är
hennes hjärtas röst
Vind i vagga
Vagga i vind
Vagga i vind
Vind i vagga
Trädet bär röda
bär
Hon andas stilla
Stormen är lagd
i viloblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar