En gång i en
stad
Vilken ej var en
stad
Vilken var ett
land väl bekomme i hand
Handen var en
smed hand, levde i ett berg.
Berget var en
kon en bägare fylld med ädlaste slag
Slagen var komna
ur ett är
Detta är heter
stjärnregn
Just nu
Och kanske var
detta stjärnregn
Korn stigna ur
mark
Markerna vilka
en gång var botten
Nej
Inte alls en
sådan suck
Denna botten var
havets djupaste djup
Vilket då var
stranden av detta kommande berg
Vad är nu sagt
berg, kon, korn,
stjärnor, regn
Havet vilade i
händer av skapandeskönhet
Händer vilka var
en skål i ultramarin
Kanske
Klaraste midnattsblå
En skål vilken
varsamt höll detta hav i guldbladsring
Spillde ej en
droppe
Även om
Om havet kikade
ut över kanten mest i vareviga stund
Stunderna var
icke stunder var stund av stund i en stund
En droppe
fnissade gladelige
Har du sett
ögonen i stimmen dina blinka
Det är
En stund
I ena stunden är
ögat slutet i den andra är ögat öppnat
Droppen den
fnissade nu näst in till hicka in
Och droppen fort
satte kiknande
Det finns inte
det ena och det andra det ena med det andra det var bara för att jag kanske på
det sättet kunde visa vad stunden
Blunden
Är
och vad var det
du nedtecknade
i stenhand
kan berget
sträcka ut handen
kan handen vara
av sten
är stenen ur
berg
är smedens hand
en smedhand eller en bergshand
kanske både och
och ett är denna
hand
ty smeden denne
är bergsfolk och dessa känner bergen
och detta
kännande är instigandes nedstigande
ty dessa värnar
ömt om bergens rötter
om det
gruvgörarna benämner åder
en gruva kan
vara det ena med det andra
det andra med
det ena
mången gruvar
sig för att instiga i detta nedstigande
ändå
byggde de schakt
spelade de
schack
jo, ofta blev de
matta ty de medförde sken
och opalerna
kröp djupare in i bergens gårdar visste gruvliggörarna ej
att opaler är
stjärnregn
visst visste de
men lockelserna till klingandemynt
tyngde insikten
in i glömska
så visst kan
handen vara en sten hand
vilken slutes
samt öppnas
öppnas samt
slutes
bergsfolken vet
vet varje åders
klang
de klangerna
uppenbaras i den stund den ankommande släppt
släppt begäret
ur sin hand
samt vet
stjärnregnens innebörd
kan se sitt
medhavda ansikte
i bergsdjupas
spegelsal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar