tillit
tag intighets läkande
lärdom inom tanken
så kan det vara
näri tanken
huvudets tanke
uppfylls av just
intighet
plötsligt sker
det
spindelbarnen
gör
de kastar sina
trådar i tillits visshet att gräset växterna tar emot
just för att de
spindelbarnen
skall kunna klättra
eller kanske spelar
de violin på trådarna
kanske är de
stråkar vilka glider
så varför tror
du spindelmor så envetet väver
hon väver
skönhet oftast viftas nätet bort i obehag så väver hon igen
och igen
ger hon upp
nej spindelmor
ger inte upp ty hon har en uppgift
ålder
åder
tråd
bäck
rännil
kärna stad städ
hammaren når
städet, elden glöder
han smider järn
ekot ljuder vida
ur ådror av berg
berg komna ur
oceaner av vävande viskningar
vem viskar vem
manar vad
vad smider han
ej svärd ej det
ej det
hans hjärta
andas kärleksorden till hon
hon vilken väckte
ängens blomster
hon vilken lyfte
täckelsen av hedens bröst
varvid havet
helade sprickan
sprickan vilken
uppkom
höggs av
splittrade ekon
så tonar järnet
in i det han smider
smycket till hon
hon vilken lyfte
havets slöja
det är ett
smycke av järnrosor tolv
den trettonde i
mitten
smycket fäster
hennes mantel samman
där vingarna
möter varandra
och staden växer
ur städets tongivan
hjulen snurrar
kvarn
kvarnen mal
mjölet vitt
hon gräddar
tunnbröd i ugnen av sten
salt
sötma
honung ur
akacielunden
nässlor bränner
ej fingrar
skänker järn
till ådror
ådern vilken
sinade i askens låsta
nyckeln bär hon
hon vilken läser
tecknen i molnens skrifter
i staden växer
ett träd
med frukter med
bär
kärnor bärs
bärs av vind av
rännilen skänkt ur spannet vilket oket bar
och rännilen
växte till en bäck och bäcken är en åder
viskar åldern
i spindelmors
väv
hon spinner
tråden hon väver nätet
däri regnet
samlas
i
visdomsdroppars klara
spindelmor väver
väver
lugn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar