Midsommar
Mid
Midas
Säg
Vad är det
träden viskar i vinden
Vi är gröna
Vad är detta
gröna
Fruktens bärens
blommens bärare viskar
Vi blommar på
bar tillitskvist
Avklädda
Så varför
blickar så månget längtansöga in i våra kronor
Säg; andas ögonen
in gröna blad
Viskande stämmor
Kanske blickar
längtansögonen in i våra kronor
Därför att dessa
ögon upplever hjärtats mångfald
Vi har talat
rötternas vägar
Påmint om
rötternas vägar, manat
Vi har talat
kronornas vägar, stammarnas vägar
Ut ur våra
kronor sträcker sig andekronan
Den vilken är manifesterad
in i hjärtats bladregns mångfald
Vart längtansöga
möter, hör hjärtorden
Och anden bar
denna längtan in i jorden
Ty smärtan att
vara en kropp, i en kropp ej skall vara er övermäktiga
Kronor är ej en
avskuren realitet ett avskuret omfång
Kronor är
strömmar av förtätad doft
Essens kanske är
hemmahörande i detta eteri; ett nytt ord. Eteri; eteriska droppar
Ädelstensdroppar
Så midsommar
Våra kronor kan
sägas vara i mitten
Detta strider ej
emot det tidigare nedtecknade eller sagda
Vi strider
aldrig
Vi älskar
helheten
De läkta
Ögonen
Min upplevelse
är
Att den enes
vishet är utan ankarplats
Utan den
medvarandes vishet
Den enes vishet
är inte ”värd” ett dyft utan den andres vishet
Så är den enes
vishet, visdom den andres
Den andres
vishet, visdom den enes
Utan varandra är
visheten, visdomen utan existens
Minns även att
den ene och den andre ej är tudelade i helhetens verkan, det
är bara
ordkrängeri
Sömnad
Är en vacker
konst
Sömnad
Sömn i rosenängd
Somnad i famnen
av dimmans lätta händer
Vagga
Vagga rosenvåg
Syrsor samlas i
ängsgryning
Stämmer
Upp
Balens
Sidenfras
Klöver niger
I vind
Timotej bugar
I vind
Vallmo i kornäng
ler
I blåklintsblås
ögonrymd
Åkervinda sejdar
Fåglars stämsång
Sömnad är en
vacker konst
Stigen ur sömn
Drömsömn
Vem spann tråden
Vem tvinnade
tråden
Ej en
Tvenne fingertoner
Tvenne stränder
Tråden är en bro
lagd
I mening
Solen
Sitter i
bergsnära marker
Skådar hennes
silverskrud
Fylld med
pärllöften
Vågen vänder
Hon lägger
Silverstrimma
Nål i en kvinnas
hand
Fingrar
Greppar
Kompassnålen varsamt
Rosen doftar
Stigar
Tråden följer
vägen given av nål
I silverne
renhets gryning
Tråden är
Väktare
Ringarna lagda
är ädelstenssmide
Sömnad är en
vacker konst
Uppan och nedan
Nedan som uppan
Fram och åter
Åter och fram
I kors i langett
I knut i hål
Sömmarna löper i
skräddarens följen
Duken de sömmar
Är sjöns
spegelblanka yta
Hägring
Hägrar
Svarta
Vem grävde ned
orden i sanden
Vem täckte över
Hör vassen viska
Den det är
Sländor träder
an
Fläktar mjukt i
gryning
Vid ytan
Hägring
Hägrar
Vita
Sybågen lösgörs
Bilden är
Dagens ögonsömnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar