hon frågar
har du sett
barnet i ängen blåsa regnbågsbubblor
skimrande är
dessa bubblor
sköra
starka
se hur lätt
bubblorna seglar
lever ett liv
en själ i varje
bubbla
se hur lätt de
seglar
följer luften
barnet andas
är detta barnets
drömmar
livsdrömmar
se så lätt de
seglar
följer luften
barnet andas
kanske landar
bubblor
skälver i en
stund av en stund
spricker i
kaskader av regnbågsbladsglitter
barnet ler
sörjer
sörjer gör jag
ej
bubblorna sörjer
ej
vi sörjer ej
varför skal vi
sörja
nu andas liv
så rör barnets
andning
regnbågsandning
vid allt
allt det vilket
bjöd in barnet
barnet är en
lystrandestjälk
barnets andning
regnbågsandning
rör vid allt det
vilket bjöd barnet in
ropade
rör vid min
längtan
säg mig
vad är såpa
tillrett av
hör du träden
hör du floden
med
mjuklyssnande händer tillreder e flodman en kanot
är han en bäver
han är en
flodman
kvinnan vakar
med elden
är hon en
värmande eld i hans bröst
flodkvinna är
hon
kvinnan tillreder
blomfärg till skrudande tecken
trädgåva
blomstergåva
samtalar
vad är denna
kanot given av
här vid floden
vid bergen
där de höga
susar
dessa lever vid
berg
i skogar
sandmo
lever blickandes
ut in över hav
susar
skänker kottar
se så vackra
spiraler
bladkottar
frön
livsfrön
tallar
kallar
bär vind
bär lätta skutt
bär vingars
toner
rötter breder ut
värnandehänder in
över kala
klippor marker hällar
dessa skänkte
gåvan
till flodmannen
flodkvinnan
nu följer de
floden
spindeln sitter
helt still
blickstilla
detta är
iakttagande stillhet
så säger
spindeln
helt stilla i
stilla
i detta mitt
görande kan du ju tro att jag är en staty
vore jag utomhus
vilandes på trädets stam kanske du ej skulle se mig
där skulle jag
liksom flyta in i färgerna eller ingå
nu sitter jag
här på det blanka porslinet
tvättställ heter
det visst
du kanske tror
att jag ej kan ta mig upp
så säger jag
genast; visst kan jag ta mig upp
jag tog mig ju
ned
det är dock bra
om du kan låta bli den där blanka kranen
regn kan jag
hantera
svårt är det när
ni vrider på kranarna
vattnet blir så
enkelriktat, skulle nästan säga; komprimerat
regn
ser du regn det
är finfördelat även i störtskurar
era kranar är så
enkelriktade
du borde prova
det här med stilla oftare
leka staty
det går att se
så mycket i stilla
det uppdagas så
mycket just på grund av
att de tror statyer
varken ser, hör eller känner
hur vet de att
dessa är statyer
kanske
skulptören lämnade fingerpuder
jag menar
avtryck
en fluga landade
in i samtalet
se
sett
syn
synsätt
har du
har ni sett mina
ögon
påminner om dina
spindelmor
har du ni sett
mina ögon
diamantpåbrå
minsann läge
undervisade vi stenmakaren
makarna i detta
slipande
så vidgades
synsätten i mångfaldsseendes
ändå
ett
flugan lyfter
leendesurrande
och vet ni
vingarna är
givna ur diamantblad
nu väntar min
nattbädd
så skänker jag
er
drömögon in i
nattens regnsegel
spindeln lyssnar
mjukleende
jag vakar än en
stund
dina drömmar
skall jag väva
in i dagens
gryningsstrofer
innan kvinnan
lämnar rummet
lägger hon en
mjukstig
ett papper
utifall att
porslinet är halt
så kan du bruka
denna vita stig
kanske kan det
underlätta
utan att underlättande
stryka ett
streck
över
din
väg
spindelmor ler
du har lyssnat
väl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar