karga är axlarnas
nyckelbågar
oken är lagda i
stjärnväv
tyd
det du hindrar
stiga ur gruvans
djup
violträden bär
ametister
Det sitter en
kvinna
På en sten i en
stenhhand
Kvinnan syr
samman blad
Ark
Arken seglade
med floden
Vilken steg ur
kvinnans bröst
Och bröstet var
ett med allt
Bladen hon
sömmar
Är levnad
Ur dur ur moll
Ur tonarters
färger
Liv komna
Liv gångna
Alla är i samma
spann
Somligt kan du
se
Somligt ser du
ej just nu
Allt kan du se
Andas i
tonbladet
En ton släpper
du
En ton möter du
Är det separata
toner
De är ej
separerade
Bladen är
Av växter
Pärmarna djupt
gröna
Veridian
Kan hända
Malakit
Kan hända
Det du ser
Det du upplever
Den vilken
verkligen vet behöver ej beskriva
Den vilken
upplever lågan
Beskriver den ej
Är lågan
Tråden
Kanske
Kan hända
Gavs den av
månspinnerskorna
Kan hända av hon
vilken väver närt
Drömnät
Kan
Hända
Hon vandrar
tillväxtgården
Den gård vari
växterna i ömhet snidar fröskålar
Från var målade
din tanke dem komna från
Kan hända
Den gård vari
växterna i ömhet snidar fröskålar vari drömmarna läggs
Hon bar så många
outtalade stämmor i en korg vävd av skogsvass
Den vass vilken sedermera
steg upp
Samlades in i
stammar
Vilka bredde ut
strån
Grenar
Kvistar
Kan hända
Till den
växtgården vandrade hon
Ja, hon steg
inte in utan att knacka
Så var det ej
Mycket väl
visste hon dessa ömtåliga skeenden
Denna makargärning
Mjukt knackade
hon
Önskade ej
skrämma
Eller åstadkomma
häftiga ryck
Hon visste
lugnets väl
Mjukt knackade
hon
Fjäderlätt i
varsamhet
De vinkade in
henne
Det liknade med
mjuka fjärilshänder
Hon stillnade
inför Mariatisteln
Vilken bjöd
henne vandringsnektar i ett glas
En droppe regn
Mariatisteln log
i kärlek in i hennes förvåning
I mötet med
detta glas av
En regn droppe
Mariatisteln
Andades ljudlöst
In i hennes
förvåning; droppar
Regn
Är ju kristaller
Därav detta glas
kommet
Tacksamt tog hon
emot glaset
Drack nektargåvan
Mariatisteln lyssnade
in i hennes hjärta
Vari hon
förtalte vägen till hennes ankomst
Vi vet
Vi vet
Du är väntad
Så kom det sig
att hon gavs
Blad
Hon gavs allt
det skrivandet behövde
Hon nedtecknade
de outtalades stämmor
Sömmade samman
bladen till en av de vackraste böcker
Hon neg mjukt
inför jorden
Skred i i
stadsmursring
Möttes av
hårdstigar
Boken gled ur
hennes händer
Boken gled
gråtande ur hennes händer
Bladfjärilar flög
in i växtgården
De bar en kvinna
i famn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar