Jag önskar
berätta om han
Mannen vilken
kupar händerna runt bergens rötter
Vilken lyfter
upp vattnet
Han sträcker
händerna med sjön
Till hon vilken
vandrar stigen
Stigen där
linneorna nynnar
Stigen runt
vilken skogsstjärnor bildar
Höljesring
Den mannen
vandrar i skogen
Han är mannen
vilken rör vid träden
Mannen vilken
talar med träden
Vilken talar
trädens språk
Ty de är ett
Den mannen lever
i skogen
Ses kan han
endast i de stunder han upplever vandringens närvaro
Näri han
upplever stegens kärlek
Är dessa
nalkandens steg ej
Närvaro
Sluter träden
honom inom
Så vajar de
Knakande
Spöksonater
säger de vilka ej vet trädspråken
Så backar de i
rädsla för sina egna steg
Den mannen
önskar jag möta
Och kanske är
jag den kvinnan till vilken han sträcker sjön
Och den mannen
var ej när mig
Den mannen var
mig ej nära
Ändå var våra
händer sträckta till varandra
Som, som linorna
varpå de vita arken torkar
Så är vi nära
Nära är vi
Hans steg kan
jag höra i själens vida tempel
Kan jag höra i
mitt brösts visshet
Så har jag
vandrat livets stigar med händerna tomma i längtan till
Den mannens steg
Jag önskar
berätta om han
Mannen vilken
kupar händerna runt bergens rötter
Vilken lyfter
upp vattnet
Han sträcker
händerna med sjön
Till hon vilken
vandrar stigen
Stigen där
linneorna nynnar
Stigen runt
vilken skogsstjärnor bildar
Höljesring
Den mannen
vandrar i skogen
Han är mannen
vilken rör vid träden
Mannen vilken
talar med träden
Vilken talar
trädens språk
Ty de är ett
Den mannen lever
i skogen
Visst kan vi
förtälja historier, skrönor benämns en del. Visst kan vi berätta historier,
sanna historier, fabulerade historier. Fabler finns dessa är ej fabulerade.
Sagor andas i urskogarna dessa är ej fabulerade.
Visst kan vi
berätta hörsägens historier, den hörsägen inom vilken allt andas
Allas
upplevelser lever är sann
Den hörsägen
vilken är ett urklipp är icke helhet därmed ej sann
Och alla dessa
historier kan vi förtälja. Just, bara vi förtäljer att detta är historier i de
klädnader vi givit dem. Förtälja att de är till roande eller till så kallat
tidsfördriv. Historier är kanske inte historia. Historier kan vara broderade,
kan vara krympta här och var, var och här. Låt oss säga konstruerade för att
passa till det burspråk de lägges i.
Historia är ju
ett skeendes berättelse för att historia skall vara. Just, historia finns ett
behov i historien och det behovet heter objektivitet; jag nedtecknar dina ord i
kärlek helt utan mina egna värderingar eller färger.
Det var en gång
skall lika gärna kunna vara är en gång ty den rent skrivna historien är så
kallat tidsenlig. Den vilken ritade cirklar i sanden har sett den; rör ej mina
cirklar och den vilken ser stigarna i klarhet låt oss säga strukturen av
cirklarnas andning, dessa har nedtecknat historien låt oss säga rakt upp och
ned, rakt ned och upp. Tidsenlig är den helt utan andra klädnader än sin
nakenhet.
Träd, trädet har
en saga. Visst är det svårt veta var trädet börjar sin viskning. Kanske vid
fröet eller grenen vilken steg in i land. Kvisten vilken växte ur grodden ur
spirandet in i hjärtblad vidare in i stam. I detta växande sitter han vilken
ritar ringar i sanden i jorden, rotritaren kan vi säga i detta växande sitter
mer svävar den skarpblickande i ringar, såsom ovan såsom nedan, i balans sker
detta. Ja trädet har en historia eller en saga. Ser du
Sagan är ej
broderad och är sagan broderad är nålen av silver är udden med skärpa är ögat
klart är tråden av silke av spindelart.
Detta är sannhet
ty sagan är helandeord och denna verkan kan ej ske i den stund sagan är
konstruerad, färgad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar