den 26 juni 2014

och vem vore jag om vore

vore jag

vad viskar alla ord

vad tystnar alla ord i

vad är skalen de lindats i

är lindorna skalen

eller höljen till

öppnan

är jag kärnan

är jag stjärnan

den vilken molnen viskade

är jag huset

med skira väggar

sådor membran

vilka ljus tänder jag

tänder ljusen mig

vem vore jag

vore jag

vore

och vem vore jag om jag släppte all tro

är tron den jag är

vem vore

jag

jag vore

och jag frågar mig allt mer

är jag

är

jag

existerar jag

och vad är detta jag

fanns det

är detta bitterhet

är jag kommen bitter

bitter

detta förhatliga tillstånd

bitter

detta så kallade förhatliga tillstånd vilket alla, de flesta, sopar under mattan

bitter

vill du vara bitter

harklar enen sin stämma

bitter

det är egentligen inte ett vill

vill du

skulle du vilja

det är; är du bitter så är du

är du bitter så var bitter

bitter hör också till livets rikedom

det du behöver se är den bittra smaken

hur en droppe läggs på tungan

hur smaken sakta helt utan brådska flödar bakåt samt öppnas i fullhet bakåt

bak, längst bak i svalget

det är en fråga om, vad var det du svalde

bitterhet är också en del av livets rörelse

ett tillstånd i vilket bittersjälen behöver hjälpandehänder, helandehänder

oftast sträckta till

så hålls bittersjälen fängslad

fången

i en cell av bruk

bruk av okända pigmenteringsgrunder

andas själ

andas

själ

drag samman punkterna till en vidgad ö

origoö

andas själ

tillåt smakerna

framträda

bitterhet är också en del av livets rörelse

ett tillstånd i vilket bittersjälen behöver

hjälpandehänder

helandehänder

oftast sträckta till

ty bitter är en tagg

en påle vilken slogs in i ditt hjärta

du steg upp samt ur din grav

ur den kista vari du ej slog i spikarna

så mycket hopp bar barnet i sin famn

så mycket

hopp

såg skönheten

solens uppgång

du såg skönheten sväljas rödblödande

i sepiatoner i havet

i den stunden drevs taggen

pålen in i ditt bröst

du förintades

och du undrar genast

vilken mening har detta

har det

du fortsätter undra

så var jag verkligen så dålig

att jag ej var värd

förtjänade liv

var jag ej värd att vara den jag är

vi viskar

värd, släpp värdetänkandet

det viskar vi ofta

du var värd att vara den du är

släpp detta med blodsugare

det var du heller ej

inte annat än i den meningen att du gav av dig själv till helande

det finns många skikt i detta

pålen kan drivas in av en förgörare

pålen kan drivas in av helgade händer

just för att den du är

skall öppnas i fullhet

hjärtkirurgi är svår att genom föra helt själv

hon ligger vid stranden av lagunens öga dolken med pärlemorskafts intarsia

ligger utslagen blödande fallen ur hand

palmerna har vävt täcke över hennes kropp

ur havet stiger en moder

kysser hennes sår rena med tårar ur solglöds smärta

hon lägger ett opalägg i henne vilken ligger vid stranden av lagunens öga

viskar slut henne in i ditt regnbågsöga

invänta opallotusens öppnande

palmbladen är hennes havsvagga

en moder vakar med en kvinnas livsmod

du vet ju

att spegeln

är av glas

har du glömt att regnbågen är dess hav

fly ej livet anden är liv hör du ej andens viskningar

du är den du är så sök ej bortanför se innanför

så vet du att bortanför är innanför du är det du är

ni möts för att se skönheten i edra ögon

slut dem ej för att bättre kunna se det ni kallar fulhet

i edra ögon skönheten se därför möts ni

sjunksand, du kan också se det som så att sjunksanden

mjukt stillar hårdtrampet

så kan du hålla din hand när den lyfts till slag.

sjunksand eller kvicksand sväljer din omedvetna panikgärning

det finns mening att se i denna stillhet

se hela scenariot ända in i räddningens ankomst när du dras upp ur ropen

gräset viskar

och inte vet jag varför ni lämnar era vägar

är era ögon blinda för skönhet

för nätets lagda trådar

så andas det höga gräset i ett lugn

som vore det helt oberört av galopperande fötter, ysterfötter

barfotafötter, klövar, hovar, tassar, dynor

gräset särar lätt på fingrar, fingrar, strån

allt det gräs är skrudat i

det är som, som vore gräset helt oberört av galopperande rörelser

kanske drömmer gräset frihjordarnas närvaro

det är som, som vore gräset helt oberört v galopperande rörelser

kanske viskar gräset lugn

kanske välkomnar gräset rörelsen

kanske smeker gräset fötterna, benen

kanske är det därför barnen dansar barfota i ängen

vad sker, vad sker i dansens virvlar

frön, pollen lyfter, sprids vida i vindarna

och gräset ler, bugar, andas i ett lugn

gräset är oberört av galopperandet så är molnen

susa, susa vind

gräset är berört av barnens närvaro

vad sker, vad sker i den stund fötterna är iklädda stövlar

gräset flätar värn till hennes blottade hud

hon vilken ligger vid stranden av lagunens öga

ser du kvinnan

kvinnorna vilka flätar mattor av gräs

den konsten har de övat länge

dessa gräsväverskor

så trär de röda smultron på strån till barnen

gossarna spelar gräsmunspel eller är det gräsfingerspel, trumpeter, flöjter

strupen har ett segel ett membran

segla, segla ton

syrsorna väver

gossarna sätter barkbåten i flodens här lugn

toner samlas i spann av stråkar

koger fyllda med stråkar

stråken är länge vandrade

violerna rör vid stenblad

flickorna, töserna flätar mattor till dockor

dockor dansar hållna i flinka fingrar

se spetsen spunne n ur moln

hör tonerna

viska namnet

gräset vidskar

och inte vet jag varför ni lämnar era vägar

är era ögon blinda för skönheten

för nätets lagda trådar