det finns ej hemligheter
ej andra än de vi gör när vi har tråkigt
*
snudda vid
ana konturer av
tycks vara mera spännande än klarhet
*
vet detta;
den vita lögnen gör fruktansvärt ont
i den vilken har ett vidöppet hjärta
*
de få droppar ljus du kan få dessa dagar
drick dem
dessa droppar är honung
*
natten
ett utbrett täcke fyllt med dun
med drömdun
skålar
tystskålar
seglandes mjuka
innan natten kom lämnade dagen blombladen
ängens strån in i skymningens vida mantel
trädde stegens pärlor
smultron doftande
ögonsmultron upp på trådar givna av hon som spinner i
oktaver
träden lyfter blickarna möter hennes mildhets stämma
alltmer sänker sig lågan in i vilovakande stillhet
varvid hennes ansikte skönjes
varvid hennes slöjor skimrar silvrande
träden de icke villrådiga
viskar till henne de villrådigas sagor
spruckna ark
tummade i kanterna
träden berättar om dem vilka med irrande
flackande blickar söker lägga pusselbitarna
bitarna faller undan
spruckna ark
tummade i kanterna
berättar om de villrådigas spruckna blickar
hur de stundtals stelnar i fasa hur de lägger armarna om
sig
stirrar in i bordsskivans marmor samt sakta börjar vagga
sig
fram och åter, åter och fram sökandes efter hållpunkten
var är mitten
träden berättar vidare vägarnas sagor
vägarna vilka ligger täckta med hårda massor
hur strån här och var sticker upp i sprickor
ännu farbara
ännu farbara
träden berättar
berättar
och hon lyssnar
bär de villrådigas släckta lyktor in i aftonen
ur skymning bärs djupa sånger skrivna ur längtan burna av
träd
in i aftonens rådskrets
samlade är de vid stranden där elden brinner lugn
är elden i stenars ring är stenarna vad
till stenarna är lagda de villrådigas ögondjup
nu sker det nu sker det
träden inväntar
väntar
in
sten efter sten glödgas
vartefter ett ögonpar viskar
gnistor stiger
blir kottar i tallarna
tallarna vilka sträcker sig höga här vid stranden
tallarna vilka näst in till ej behöver yta till stadga för
rötter
kunde de liknas vid något kanske är det älgar valar
dessa stora kroppar vilka bär tyngd, vackertyngd samt
strömmar, flödar
viktlösta, tyngdlösta
och kottarna faller i gryningen
hon viskar budet
träden svarar
så är det
det höres rasslande steg
myror lyfter undan det övergivna
städar putsar renar
långa pärlrader
bruna
brunröda
myror
komna ur skog
till detta
trottoarer
trott
o
ar
er
nu höres rasslande steg
myror är det icke
myrorna är samlade i ring runt träd
kikar fram för att se detta vackra
det knakar
rasselstegen hör ej
skyndar
skyndar
strån trampas
reser sig
vad sker
jo
asfalten spricker
träden sträcker rötter håller mjukt fast ilandet
skyndandet
snubblar
rasselstegen
kanske litegrann
asfalten spricker mer och mer
så
så
hör träden
stegen stannar
ett efter ett
ser
gräset
ser strån nyvakna
ser rötterna
ser
ser
träden
det finns vägar
det finns vägar
träden ler
hon ler
myrorna ler
pusselbitarna glider lätt in
ögonen
ögonen speglas i trädens nattkronor
ädelstenslanternor
lyktor
lyser upp
natten
drömmarna tillåts sväva fria
in i förverkligande
dagshänders vakna gärning
natten
ett utbrett täcke fyllt med dun
med drömdun
skålar
tystskålar
seglandes mjuka
innan natten kom lämnade dagen blombladen
ängens strån in i skymningens vida mantel
trädde stegens pärlor
smultron doftande
ögonsmultron upp på trådar givna av hon som spinner i
oktaver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar