torsdag 13 november 2014

den 13 november 2014

kan du se dina steg under fjolårsgräsets lagda täcke
då är du stigen in i djuplyssnans varseblivning

*

skalen är lagda just för att du
dina fingrar skall uppleva varsamhet
stig in med ditt hjärta i fingrarna när du skalar frukten

*

smärtan är ofta när vallen brister
läkandet sker då du ej envisas med;
så har det alltid varit
du kan inte leva i varit
däremot kan varit bli ditt redskap
ej till hindervallar

*

barnet sitter i moderns knäfamn
mor
mor
ser du gräset
havet
modern följer barnets blick in i sädesfältet
ja
detta hav är vackert
vinden ler

säden mognar
gulnar sakta
axen skänker korn
lien viner i faderns händer

åkern läggs i vall
vall vallare vall
bröddoft stiger i vintereldars värme

kristallrosor målar fönster
skrudar träd
diamantskogar
ädelstensskogars klarhet

barnets kinder är röda rosor

mor
mor
varför är havet vitt

modern följer barnets blick in i snöängder
det är så med detta hav
vinden ler

solen smeker
snö sjunker in

fälten
knoppas
klöver timotej
vall vallare vall

kossorna betar i ängen
lagd i vall


flätar fingrarna samman
det finns en källa skapad till bön
den bönen är hjärtats ordlösa bön
den bön
vilken ljuder i alltets tystnad

det finns de vilka lever i ständiga samtal med det så mången säger ligger utanför oss. med det vilket så många lyfter blicken till i stunder av nöd. i stunder av lycka förglöms blicken.
det finns de vilka lever i ständiga samtal helt utan att lägga detta utanför sig eller vända blicken in i himlen. de vet att himlen är himlar att de vackraste skiktmålningarna andas i alltet.
dessa har hört träden viska rötternas sagor.
hur rötterna strömmar flätar bär.

det regnar kärnor ur himlars händer
det regnar stjärnstoff ur himlars händer
natten synes vara mörkt
helt utan lanternor
helt utan ledljus

kullerstenarna är runda mjuka under fötter
fotvalven omfamnar mjukt
tar in stenarnas röster
regnvåta är stenarna i denna natt
det vandrar ett väsen
med en lykta i hand
tänder lyktor
lyser upp natten

det regnar stjärnstoff
stenarna glittrar
jag stannar en stund
i mitten
i stadskärnan
i mitten
på torget finns en brunn
brunnen är rund
stenarna är lagda i ring
i ring
doften av stenmakaren
läggarens händer finns
finns
lever
stenmakaren låg böjd liknade en sten
på knä helt nära marken
lade varsamt stenarna
i ring i ring i ring
i mitten denna brunn
in i brunnen manade vattenmakaren vattnet
till folkens törstande händer
än lever brunnen
än lever folken
säg har de glömt
brunnarna
brunnen i oasen

mina händer är slutna
flätade i bön
så är trädens rötter flätade
bär stigar fötter steg
bär
bär
så bär bönerna alltet
dessa böner är icke om
om
om
dessa böner är visshetens är
dessa böner är
till dig vänder jag mitt ansikte
ber dig om lov
detta om
är harmoni
det är oändlighetens möten
så är detta ords begynnelsebokstäver

mina händer är slutna
flätade samman
jag kupar dem in i natten
stjärnstoff faller in
skimrar
skålens inre
jag bjuder dig vandrare att dricka
välkomnar dig ur öknen
din ökenvandring
vari sanden sköljde dina stigar i mjuka vågor
lagda sammetsveck
så krusar vinden ytan just för att visa dig
att det finns djup
det finns skikt

hon ler in i mina ögon

det regnar kärnor ur himlarna

vindar bär
vingfolk bär
så bäddas kärnor in
inväntar
vad
vad inväntar du min kära
det kära är en kärna

jag inväntar lovsången vilken stiger upp ur havet
det havet är allts hjärta
näri jag hör denna sång vet jag
vet jag i jubelsång svarar mitt hjärta

då vet jag att detta är platsen
ögat vari mina rötter skall spira
så breder jag ut mina rötter
så är det sagt
så kan jag uppleva
mitt växande
upp ur jorden stiger jag
hon öppnar sina ögon andas mig ut
upp
upp

nu är jag ett ungträd
ring till ring till ring
jag breder ut mina grenar
så är det sagt
i balans

just så
viskar träden
frågar dig människa
varför glömmer du dina rötter
märker du ej att du förlorar balansen
näri din blick ständigt är vänd bort
bort från hennes hud

ser du ej
hör du ej
hur hon andas ut
växter av alla de slag till allts behag
hur hon med blicken målar skönhet
hur hon

hon ler in i mina ögon

just så
just så

så slut dina händer
fläta dina fingrar samman
var en korg
fylld med
bär

bär

så skapar vi i kärlek

livets är

Inga kommentarer: