språk innehar en mångfald
människan är ej ett stapeldiagram
*
tolka
tyda
är att bygga torn av klossar
bygga korthus
hur lätt rasar dessa icke
*
är hjärtat ej med kan du öva låt oss säga
hur länge du vill
det övandet är ej vilja det vill säga hjärtvilja
det övandet, utan hjärtat är en fras kanske en parafras
*
möt med dina inre ögon
*
hon ler in i mina ögon
säg vad är det du försöker övertyga dig själv om
kanske försöker jag övertyga mig om egentligen inte
någonting
hon inväntar min tanke
jag försöker undvika skriva nej samt inte och det är svårt
mycket svårt
jag vet inte, se där kom ett inte, vilket språk som skall
användas till det
det är näst intill en omöjlighet och min upplevelse är att
språkflödet stelnar i detta eller genom dessa försök.
är det en övertygelse hos dig eller ord du har hört runt
dessa nej samt inte
åter inväntar hon min upplevelse
det är som med tanken
jag ser så många öppningar eller bilder runt tanken och
dessa öppningar ser jag runt inte samt nej. det är inte min övertygelse att de
visa inte ser inte för vad det är.
de visa lever i mitt i våra hjärta en del av dig du är en
del av mig jag är en del av dig därigenom kan hjärtat tala fritt levande direkt
ur visdomskällan vilken även har inte samt nej inom sig.
hon ler
så vad försöker du övertyga dig själv om
jag försöker troligen övertyga mig själv om att jag är värd
utan den sedvanliga värdetrappan
bara det att jag är värd och att jag är tillåten att säga
just nej samt inte. inte bara gentemot mig själv utan även utåt.
hon ler
säger; jag kan inte se varför inte har ett berättigande
varför inte är nej och nej är inte ty dessa leder till bejakelse, begrundad
bejakelse. floden stannar vid stenar stundtals i begrundan innan floden kastar
sig ut. fallskärmshopparen stannar vid tröskeln innan fallskärmshopparen,
hopperskan hoppar.
hoppet stannar en stund just i ett slags inte eller nej
innan det hoppar.
språk innehar en mångfald så varför stänga ute just dessa
vilka klätts i negativa aspekter. det negativa kan faktiskt ha en positiv
aspekt.
ibland är det bra att försöka övertyga sig själv om sitt
eget livsberättigande ända tills fångstnätet lossnar eller bojorna lossnar. så
fortsätt övertyga dig själv om ditt livsberättigande för det har du svårt att
inse.
människan är ej ett stapeldiagram.
även om många försöker tolka varandra eller tyda varandra.
säg mig är detta tydande samt tolkande inte att ställa sig över ett medlevande
väsen. är det ej att släcka den belivande gnistan i ett möte.
människan är ej ett stapeldiagram och är hon det diagrammet
eller ett klosstorn eller varför inte ett korthus är det en sak vilken är bra
att inse.
nämligen att ett finger petar lätt omkull alla dessa.
och det är förnämligt, därför skrattandeler barnet pärlande
då klossarna rasar, för med ens är hon åter i helheten igen.
det
är
att falla.
tilläggas skall att klosstornet här väl mer är askar/lådor.
vinden slöt åter mina ögon
åter
åter
tillåt ryggen din nakenhet
lyssna
lyssna in i dessa vågor
minns du vågornas urkod
cirkeln
och varför säger de vågor undrar du
de säger vågor ty så säger dem dessa förfinade mätredskap
måttar du kastet utan mått får du lätt grundnapp
vad är grundnapp
vad får du upp
du kanske får upp en kastad sko
du kanske får upp lite slam
kanske sjögräs
så mycket kan följa med upp när kastet skedde på måfå
det är i den stunden kastet viskar
må få
detta må få
minns att det är en gåva
det visar dig ett skeende
nåväl kanske såg de i en syn ljudet vandra
hettan vandra
kan ske såg de dessa förfinade rörelser
vem vet
vet vem
sitter du vid stranden ser du hur vågorna löper
sitter du i stäppens hand samt ser hjordar löpa
i präriens hand
tundran
savannen
öknarna
skogarna
ser du denna rörelse
hjordar flockar vilka löper
synen eller det yttre ögat visar dig att rörelsen liksom
springer över varandra
löper över varandra
ser du kvinnan vilken väver mattor
hur hon öppnar skälen hur skytteln löper
skälen öppnas samt slutes
skiftar
är ändå en varp
följer ett mönster
räknade trådar
trädda
hur hon kanske när mattan är vävd knyter fransar
kanske makramé
så förs mattan till marknaden
kanske säljer hon mattan kanske giver hon den vidare
den bilden målar vi i en annan stund
en man bär en matta vävd av en kvinna
mannen breder ut mattan
faller på knä med ansiktet vänt i öster
golvet är rent
templet är runt
mannen böjer sig
reser sig
står ändå på knä
det är en våg
öppnande slutande
ser du allt detta
skäl
själ
skälsandning
själsandning
så vackra ord
hon ler in i mina ögon
slutna ändå öppna
jag vandrar
når en skog
jag minns denna skog
det är tidig vår det finns snööar kvar marken doftar denna
skogsfukt
det är gryning det är gryning i många skikt
skogsvägen bär grus det knastrar lätt under fötterna
jag lyssnar ty det skall här finnas en källa
en sten vakar vid källans uppstigande
uppstigande
som, som om ett träd lätt särar fingrarna rötterna
varvid källan synliggörs
så ser jag källans klara
rena
vatten
hit har jag kommit till att tvaga mina läppar rena
jag faller på knä
ber om löfte
gives löfte
baddar mina läppar
hon ler in i mina ögon
tager min hand
sanden är mjuk är varm
hon för mig genom sandhavet
hon vet var sjunksanden är
viskar
du vet du drunknar ej
mina ögon är slutna oceaner
en fläkt når mig
suset av träd
porlande vatten
röster
hon ler in i mina ögon
rör vid synen
jag är vid en brunn i en oas med dadelpalmer
med rörelse
med
samtal
med kvicka rörelser ändå
detta lugn
brunnen är rund
vandringen jag vandrat är rund
livets rörelser
vågor
öppnande
slutande
löpande vilande
i cirklar
så är det
så är det
kanske har du sett vågor löpa
hon ler in i mina ögon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar